Till Redaktören af Helsingborgs Posten. Man tar uti N:o 47 af HelfingborgåsWPoften blifwit underrättad, att en märkwärdig Difpuc fationåaft på Swenska språket blifwit Fredagen den 3 Juni hållen å Upsalas Gustavianska Lärosal under Ö. Å. D. mår ålskade Kronprins Öscars höga härwaro. Men vå T. tillika låter inflyta den anmärkning, att äldre personer icke funnit denna Disputationsakt precist lika med den, fom sörders under Tvorilds präsidium, wid hwaxket tillfälle Schrödarheim med fiera uppträdde såsom Frtrosopponenter, få innebär detta uttryd någet slags twetpvighet, når man befinnar, hwilka utmärkta iden Thorild oh Schröderheim woro. Hm T. menar, ott olikheten besiod deri, att det Ärns ne Thorild welt, mare mera passande för Kongl, Person att pöra ventileras, få bade T. rått deri, men fynes oc hafwa bort gifwa en tydning ditåt, på det att Almänbeten ide måtte förledas tid den öfwertvgelsen, att sjelfwa skiljaktigheten hufwudsakligen beslått i snillegåfworna. Ty Järta, refrons dens, bar redan börjät fin bana, såsom ett erkändt esthetiskt snille, och Professor Grubbe, präses, härdar fin plats, såsom en af de utmärktaste Lärde, och diupfinnigaste tänkare i wårt fäderneslano. Men om dessa Herrar derföre äga detta lekande snile, fom mest iyser wid en Disputationsakt, der ben djupa forskningen endast får wisa fig i fina refulteter, år en fråga, fom ej tillhör Jnsändaren att afgöra, om ån det allmänna omdömet bland Litera drer skulle tildela Thorild och Schr Is derheim i detta afseende något företräde. Man fyncs cck i fådant fal böra beräkna menniskors dlika naturgåfwor. Tv hwem war större tänkare ån Kant? Men aldrig skulle han. hafwa utmärkt sig mid en Disputationsakt; skrifbordet mar bang rätta katheder. Tidens ande wärderar eljest ide dessa qwicka hufwuden, till hwilkas flag Schröd erhelm och Thorild börde; och om det war illa jugeradt att sätta Schröderheim till en båg Cn:betsman, då ban bäst dugde bland de wittras samfund få bar ett senare tidehwarf begått den oräuwisen emot många snillen, att bet tåler dem ingenstädes. Men åtmirstone wid en Difrurctiorsakt, ifyrrerbet en sädan fom den ifrågawarande, böra de ide blott tålas, utan broad mera år — der åro te aldeles ounbärliga, få wida det lifliga ins tresset hos åhörarne skall jemt underhbåkog, Ty hwad lif och munterhet skulle wäl winnos wid en Difputationsakt, der talet misst sitt sall? Förslåndigheten må duga i affäret, transaktioner, bandel och landthushålning; men wid srillets öfningar bör man wäl icke undwara den försla ing:edicnsen. Ett sådant märkligi tillfälle bör ej sakna åminnelsen cf sroppersa repertier, och sinnrika inmåntnine gar, hwarpy Thorild och Sebröderbeim ägde ett få outtör list fyråd. Oa cm wi gå åns uu längre tillbaka, så lefwer ännu i traditicnen den märkwårdega aft, då Magister Petrus Munck år 1750 opponerade på den store Jbren, som wille modfälla den unge opponenten med den anmärkning: Credo, te iter fecisce cum Climio, (Sog tror att du war med på Klims underjordiska refa.) De Upsalienska studenterne, som gerna wille roa fig åt Lunds Magistrar, uppe hyofwo ett gällt skratt, och Ihre triumferade reden. med sitt torra ansigte och flora adbertepctuk och tillade: quid habes rospondendumv (Hwad har Du att häremot inwända ) Men den unge Magistren swarade helt kort: Carte quldem iter feci cum Climio; et men irn 116 18 ASsse in Marlinia. (Ja wisst — war jag med rå Klims underjordista resa — ty jag kommer ju jhåg att jag fett dig i Martinien). — Som ola studenter rå den tiden kände, att i Martinien bodde ett slags folk med alongeperuker, hwilka sågo ut fom markatter, få frapperade swaret; och in mera Präfes wille dölja sin förlägenhet med bistra miner, ju mera funno Studenterna det sannelikt, aft de begge herrarne hade träffats i Martinien. Men fom Jhren war en werkligt flor man, så wille han dock ide hämnas, uten kallade Petr us Munck til Politices Docens, änskö t tan ide emottog detta anbud, Lunds Akademi til sior fördel, emedan somme man under en tid af ett balft fefel gagnade både Univerfitetet och Stiftet. Denne man. mar altså ett exempel, busu finnrifs bet fan förenas med praktisk Embetsmannaduglighet, eburu sådana netuket lära wara Bland de fål: syntaste. Owickhet oc Genialitet må doc inrymwas i samhället, hwad hedersplatö man behagar; EK. ir, Ä infinne att. om de till och med jagas från Akademierna, få böra de såsom Åslräo, taga