Hwad åligger Redaktören af en tidning? Derna fråga har i N:o 49 af Helfingbergå-Poften blifwit framstäld och beswarad af famn tidnings Redakidr, hwilken såsom anledning dertil uppgifwit, att insändaren och Redaktören ofte helt oskyldigt funna wara of skiljaktig mening i afseende på pligt och rättighet. Samma stäl bar åf wen föransedt nedanfiående swar på jamma fråga. — Etpmologien af ordet Redattdr gifwer in gen säter cliet nog bestämd wågledning ti frågans beswarande, emedan Redaltdrens rättigheter od pligter bestämmas efter det Lands Lagar, hwaruti han lefwer. Swenska Tryckfrihets-förordninger känner ide ordet Nidattdr? od fordrar ide, i afseende på answaret för ant Imad i Dagblad eller periodiska strifter infdr:å, att känna någon annan författare än den, fom hos SPof-Cancederen an mått jig såsom utgifware af Dogbladet eller den periodiska skriften. Sanningen yäcaf fan inhämtas af 1:ste S. 7 08 s:de punkterne samt 4:de F. 7:de punkten uti wår nu gällande jörydfrihets-för Ordning, Van unptager fig således mycket, om man tror, att Recaktörens answar unnstas deri genom, att författaren till en imfånd skeuft uppgifwer fit namn, eler att Redartörens rättighet öfwer den insända skriften öles ccrigenom alt förtartaren förblifwer anonym, Sädan tyckes lfwal menin. cen wara i Redaktörens swar, emedan jan endal uppibåäller sig wid anonyma skrifter oc) talar om sine ratlish ter öfwer dem, men ulesluter ondre såsom undantog från hwad han säger om de förre Då det nu likwal år genom sjelfwa Trycdfrihets-Lagen bewist, att Redaktörens rättighet öfwer anv nyma skrifter tj år större ån öfwer sådane, hwartiHl författaren anmält fia, samt att hans answar I begge fallen år lita, få ligger wål i detta enda bewis, jen fördt med hwad Redaktören sjelf yttrat en uidräcklig wederläggning af Redaktörens framslälda mening; men låtom oss undersdra, om icke någor annat afwen få giltigt stäl finnes. Om någon mill, känd eler okänd, låta införa en skrift uti en allmän tidning, få fan wäl meningen dermed ide wara någon annan än att låta allmänheten känna ech derömma de grundsatser, ban uti samma slrift öfwer något wisst ämne pttrat; men detta ändamål skulle alldeles förfelas, om Redaktören, fom n öjligen fam i ämnet wara af motsatt tanke, derefter ändear skriftens innehål ontingen til någon del eller belt och hållet. DÅ anonpmen infåns der fin ffrift, ädagalägget han ej endasi fin ör skan att wara okänd; han wisar äfwen, genom detta öfvetlämnande på god tro, att dan har fullt förtroende tid Redaktörens granniagenhet ett ej oomdedd öch otwungen colrigera hans arbete, Han skulle i annat fall wara liknöjd, om hans Ändamål bes