främjades eller motarbetades. — Wore Reroktören af Lag twungen att i tidningen infåro hwad bonor tillsändes, så medgifwer jag, att ban tillika borde hafwa forrectiong-råttiohet; men då det nu år Redaktörens rått att förneka införandet af hwad helst primat man insänder, få tror iag det äfwen wara bans owilkorliga skyldighet, att antingen oförändradt införa hwad fom insändes eller och andeles utesluta detsamma. Det odiensa beswäret, som skulle tillstyndas genom korrespondans i tidningen med olla anonyma författare, fon han gerna undwiko, emedan då anonymen ser, att hana frist ej införes, det beror på honom att söka om upptäcka samt, om han få mid, förekomma arledningen dertill. Genom ett fådant förhåbande blir på en gång den ägande rätt, fom ej en gång den fberos lasle laakarl fan förneka bmar och en till fine fattade meningar, bibehållen, och Redaktören fredar sig för beskyllningen att likna en telegraf, fom ej wet hwad han förkunnar. Gremylet af en aod YPo: lismästare är wisserligen ide opakssande; men Redaktören bör ej fåtta fig i utöfnina af en Poliamås slares rättigbeter, utan att tillika wilja nyrfylla hans skoldigbeter. Jngen Lag medgifwer Polikmås staren att låta bertföra en vå gatan liggande smusshög för än äfminstone gatu-ågaren förik blifwit erinrad om denna skyldigbet — ja ban beböfwer äfwen då ide widtaga denna utwäg, emedan han genom Lagens biträde fan förmå ägaren till erenlighetens bortskoffande, om denne fule wara få oklokt enwis, att wid tillsägelse derom sådant wägra. — Sine. studio ef ira har nu äfwen jag vt trat mig i detta ämne. Hwac och en år nu tidrådligt i tilsälle att bedömma, Buena som bar rått. Anonym, — RR