Den sällsynta Blomman. Af alla blommor jorden bår, säg, hwilken är den mest dprbara; best satert oskulden det år, ätminstone en of de rara, J paradiset ej en gång, der alla dlommor berde trifwas, war henaes dlornningstid ju lång? Hwi skude bon få jnatt fördrifwas? Allisedan tlf OR biomman rar — blett här och der mian henne finner; i dalen förr, der skugga war, än på den döjd, der solen beinner. Öland solens ssirålar trifs ej den; der piär hon wissna suart och falla 3 ef glans och vrål är bon ej wän, den entlajte of blommos alla. Och derför sällan plats kon tog på höga, solbeglänsta ställen; nej — framsör dem hor föredrog en dal i duntla sommarqwållen. Der ibland andra blommor små, som blygsamt gömma sig för dagen, jag iu en oskuld fann också, : och blef ej denna gång bedragen. Det war en stilla fommarqwäll, då med sitt milda westanwäder på horizontens blåa fjal den ljusa astonrådnan träder: Då såg jag i en löfflädd dal, bur barnen dansade i ringen mer kossam wat wål mången bal; men mera smakfud war wisst ingen,