Endemennerx blef långe Borta; fästemön tillskref honom, att för all del komma; man ban cjorde fig uffiel. Under denna period träsfade Enkemannen Jnsändaren och berättade för honom ändelfen. b iÅisendaven anmärkte Så, att orsaken hwarföre äktenskapsförord få sädan blifwa af, år den, att hwarken föräldrar eter swärson hgafwa nog fdörstånd of rättmisa, utan låta en deras egennytta å de sidor bedraga fig. Det war, fade Jnfändaren, oförständ igt at den e2 wårfader, att han wille pindra dig att få någon hjelp af hustruns rikedom; det ställdes angefär, fom hode hon ett Fideis ceungis I månen. — Men hade du warit klokare än han; då vade du före agit, art din swårfaders penniager i kraft of åttenskapsförordet sattes i din fager mor inteckning, att intåsa all din skuld. Nu fozutjer jag, fare Jnsandaren, att din fästemö mllsksifwer big, att bon will låta act ampråt på ättenskapsförord falla ; men detta oaktadt bör du ingå atearnsk. ps örord, såsom jag föreslonit; det blir ej blott din hustrus, utan äfwen din egen uptia. Gör du der id, olir du en Tiggare. Woieu. Vrefwet fom werkligen fram och gjorde fin werkan; äktenskupet fuköordades, och mannen fid med fin husru TLiugofem tusende Rikodaler. Men Creditorerne sivrmade tid; karlen blef utarmad, oc hustun har fört bostulnad,; frågan år Ännu ide afgjord; men seoligen går hon från alt ihop, fot spurjwen från axec. on . Hade jag bara lydt dig, fade han sedermera til Infändaren, få bade jag warit en klok karl; men fe! jag hdd din bror oh swåger för klokare, än du, oh de mente annorlunda. Du förstår, swarade Jnsändaren, aldrig i min tid har jag låst i någon Lagbok om äftena stapsförord; men jag tackar min Gud, fom gifwit mig ett grundligt begrepp; ty det har jag behöft. Godirogna menniskor miedas ofta i faror och äfwentyr af dumt, men elakt folk, och de skulle aldrig tunna reda fig ut, om förjpnen ide tilldelat dem en öfwerlägsen tanketralt. De Aelte mennistor inbilla fig, att äktenskapsförordet länder blott hustrun till fördel; få tror också fästemannen. Men Jnsändaren will göra lasaren uppmarksaut derpå, att ej blot. hustrun, ulan äfmen mannen bar nytta af förordet. Det är endast Ereduorerne, fom ej hafwa direkt nytta deraf; dock hafwa de indirekt nytta af ett slikt förord; ty de lära fig, att man ej bör betro någon annan ån den, fom fan betala fin skuld sjelf. Så har Jnsändoren måst göra, och dertill anoras. Siulligen bör dot ihågkommas, att äkttenskapsförordet skall understrifwas före äktenskapet, (ante u tias,; derföre beter det, pacturn antenuf tale. Likaledes bör det i fladen inprotecolles ras af Magisiraten och å landet af Häårvds-Råtten ; annars gäller det ide — hwilket ei behöTde ans märtas, Om Jnsändaten ej erfarit, att månge Adwokater stalla okunnigt folk uppsålligen bakom ljuset.