— —— Eu liten, mindre jnridiff, än moralisk, åsigt ar Ättenskapsförordet eber Pactum antenuptiale. (Jnsänd.) Under senare åren hafwa inom wårt fädernesland många Beffilnadåranföfningar ägt rum. Menen uppmärksam menniska har städse erfarit, att ingen boskidnad blifwit bifallen, få jnart hus sirun fört någon betydlig förmögenhet i boet; utan blott, når hustrun medhaft en få obetydlig hems fbiljd, att undanskiftannet af hennes andel i Boct ide medfört någon werfan rå. Borgenårernadgans språt. Således exhöll en benchustru rätt till Boskiunad, hwilken i Boet ej medfört mer År Imwihuns drade R:dir Banko waror och reammgan; men 2:ze Generalsdönrar, bwilka gifte fig med 2:ne fat tige AdelöÖimän, och ärfde efter sin fader hwardera mid pass Femtirtuseace R:dir Banko, sökte Boffils nad, men erhöllo den icke; utan traptes i ett tillsiånd af nåd och brist, pwarwid de utan twifwel i sin uppwert icke warit wana. ö Böiier alltså hära, att det icke lyckas söka någon Boskillnad, utan när man fört få litet I Boet, att det icke lönar mödan soka den, Fölier åter deraf, att efter den i Lagen förwarade Boskillna srättigheten illuderas genom till: ställningar of mannens Criditorer; olltå bör man ide påräkna räddning of em slik Boffilnsds: rättighet — utan räddringen flår blott att wänta i äktenskapsförordet. Detta förstå de flefte fåder ganska mål; och efter en (ång oration komma de ändtligen til proposition om äktens kfapsföröordet. Fästemannen bieknar och stammar, framkastar någro stapplande utt:;yck om misstanka för oredlighet och slöseri, förklarar, att en sådan fwär son är rådtigas genast afwisa; han tager slutligen sin hatt och bugar sig; men Cemedien slutar sig dermed, att fäslenån tar honam om dalsen, oc be er honom för Guds stull wänta. Modten enwisas, att fodrer skall drifva fin sak igenom; Men fadren är rent af ifrån Concepterna, och slutar med den erinran att, will wår Dotter ei hafwa det bättre, får bon hafwa det få: Som Hon bäddar för fig, få lig er hon 35 Naturligtwis kommer sådant fällan i fråga, utan når fästemannen, lift den wife Bias, då allting på fig, och då fästemön har rika föräldrar. Det begaf fig en gång, ctt en Enkling friade till en rik mans dotter. Enkemannen mat känd såsem belydtig-n skulosatt för en egendom dan föpt. Friaren fick ja; men då det skulle skride til äktendapetå fullbordan, förclade fadren en skrif,, fom innehöll ett äktenskapkförord. Endemander jäle, oc innehået war, att nkamanner hwarken skude dafwa hufwudstol eller ränta, uran abt skul fe slälas på fremmande bänder. Alt kwad han skulle bafwa, war den fyratioriga jungfrun. — Enfemannen förstod fig ej på att söreslå någon billig ändring i ättenskapssöro:det, utan for fr