Swar vå frågan. Redaktören af denna Tidning får till undwifandaf flera efterfrågningar härmedelst förkla. ra, att han har fig aldeles ide bekont, hwarpå den i Bihanget til N:o 44 införda karakteristiken spftar oh will ite en ång känna föremålet aller hwem den ädle Medborgsmannen skal wara, som i en så wanstäld skepnad framtråder inför allmänheten. Redaktören får widare förklara, att långt ifrån att hafwa eller wilja hafwa den minsta kännedom härom, bar Redaktören wågrat dess ina förande i Helfingborgå:Poften. Men då den såkallade ädle M dborgsmonnen nödwändigt skulle ins för allmänheten fromträda, så har Redaktören trott, att han borde intaga en affkild Plats — om fick derföre följa med fom Bibang. Der finnas några trana i denna forafteriftif som Redaktören för ingen del kan gilla och fom han ännu mindre welat framställa och ibland dessa lär oförnekligen det sista wara det rysligaste, då den såkallade ädle Medborgsmannen hotos att tin ut blifwa tagen af —n. Oförnefligen är detta ett af de rysligafte dragen i karaktersmålningen — och et drag, som hwarken rekommenderar hjelten i karafteristiken, ej heller författaren dertill. — — ARA MEAN ENDRE