Skaldebref tik en ungdomswän på def bröllopsdag d. I Maj 1825. Ändtligen uppgick då dagen, lifwets första Moj för dig, Broder! — blommor ot behagen strör han på din wandringsslig; AÄndtligen — Du wet min: mening — blef ett långsamt frieri nu den sällaste förening med Din älskade Sophie! Rya, glada, ljufwa skiften af Ditt lif Du dörjar nu; Ej på denna fidan griften. sällare de gifwas ju? dock — Du wet wäl sjelf att wåren narrar ofta oss April, faslan kransad omkring håren, HF en Amoc med fin pil — Tro mig. — ide solen strålar alltie lifa klar, fom na, då en liuf indilning målar ipren. fom. en. himmel. in? Jcke dina dagar ana fom den första Maj ju bli ? fort fom hennes dlommor falla flyr all glädje ju förbi? Jag wil ide för Og dölja Broder! min erfarenhet att med of i brusstoln följa fler bekymmer, ån man wet; Snart skall Du en fader beta, ej en sorglös brudgum blott ; fen får med hwart år du weta, huru jannt din wän bar spått. Wisserligen är det lycka, om Du i en faders famn. får en egen afbild trycka, som fortplanta skall Ditt namn; men — ij blott intill Dict hjerta skall du trycka den, Min Wän! Du skall med bekymrens smarta. wårda och uppfostra den.