Adelsmän, få Stef indelningswerket fryddad: och bibehållet; utan aft den medelmäg iakttogs, bwilken hade warit den råtta, att, fom Statens fördel fordrade, det Jndelningswerket måtte förblifwa oruibs badt, få borde litwäl ef Statens medel de familjer hållas skadeslösa, hwilka genom fiette penningens beräkning bade förlorat fina arfwegods. 3 detta afseende woro mycket att säga; men man wid, för ott kasta ett ljus eller tibäfwentprs em skugga öfwer rebuktionens princip endast ans föra ett erenpel ur nyare tider tid jemförelse. Då Adtercreutz erdöll Björfö under 50 års förlänmg; få år det rättwist, att efter den tiden förlaningsgodset återgår till Kronan. Men om Adlercreutzska familjen då antydes att betala femte års ränta med egna gods och gårdar, få tan åtten ide tiaga, att en slik orätewisa år oer hörd, utan den war fast hellre ganska wanlig, ja till och med den gällande principen wid reduktionen. i i Lätom oss vu komma ihåg, att Ritsens Ständer wid 1683 års Riksdag fällde följande dom öfwer fig sjelfwa och fina estertommande uti 6 I. af 1683 års Iifsdags-beflut: nemligen, att de och deras efterkommande för hwad de gjort, domt och sententierat skulle stå och answara såsom en man; få att de med barn och efterkommande wid alla tidernas omsriften icte stulle derföre hafwa att befara något bat, förföljelse aller förwitelse of Stander i gemen, eller något stånd och dess kedamot särskildt. Til ewärdelig åminnelse hafwa de alltså ristat den domen i biftos riens taflor, ett deras barn oh eftertonmande skulle anfwara för det wåld de föröfwat. Den brotts tiga egennpttans förwillelse fom dan att förgäta litheten med Judarnas dom öfwer sig sjelfwa: URowme hang olod öfwer oss och wåra barn! Wäl är det sant, Riksens Ständer utgoto ide blod, såsom under de ojslpwärda partitider, Då en Brahe måste gå tid stupstocken; men mäånge bland dem, fom gingo från fina arfwegods, skulle bedre hafwa walt döden, än tiggarestafwen oq det hånliga förakt, som år def fdlyeslagare. Och detta war lonen, som Sweriges Ridderskap uppbar öc det de följee Gustaf Adelpy på Tyst:ands falt, styddade Religionsfriheten, förfåktade Wasaättens anspråk mot Pohlska Dynastien, erofrade oh förfwarade Skåne, fom skall blifwa Sweris ges fiprfa, sedan Finnlond är förloradt. ö Men Ritsens Siänders dom dswerensstämmer dock med Mosis Lagsliftning, att Fädernas missgerningar jfola sraffas på barnen intid tredje och fjerde led. Ty månne icke straffet hwilat i fivia leder öfwer Sweriges mnebyggare, intill def mår siore Konung Carl den Fjortonde upprättade Sweriges ära? Betänt du Swenska Folf! hwad Swerige war före 1683, men hwad det blifwit sedan i mer än hundrade år, och betann med smärta, att bon gått i werkhtallighet, att bon wunnit fundordan — den dom, fom Ritsens Ständer är 1683 fälde öfwer fig sielfwa, fina barn och eftera ommande ), Skulle då Swenska Adlens gränslösa matt ide inskränkas? Skulle då de gods, fom warit Åtonan afdanda, ide reduceras? bör man inwånda, Jo wisserligen; både det ena och det andra; Rich — mec tåttwisa. Din Swensla Adlen winue utwidga den få kallade fredsmilen och dille såsom urfsrätt för7cebålla fig adda höga embeten, få borde ju gränserna bestämmas genom Lag; forteligen inga andra Privdegier behöfde skonas, än sielfwa EgendomssRåttens od den perfonliga förljenstens. Men kunde då ide reduftionen ef Kronans förläningar hafwa gått för sig, utan att agga sequester på ad den fastighet fom Swenska Adlen ägde? Nu deremot drog Meduttionscoms iunssionen ut på tiden, emedan Fogdar, Länsman och Commissarier Rulle residera på de Herregårs ar, som tilhort Sweriges pieuar och deras barn, Det skude mål ännu i dag kunna finnas Fogdar 2 Sronobetjenter, som hade lust att do på Stånes och Uplands herrliga Sätes årdar, om det båre mojligt, avi en barbarisk tid ännu en gång kunde återkomma under benämning of: uppiys: