lågg, att tiden tin derens werkställande framdetes Mall bestämmas, 8 för döden med uppskof; 2 för vöden efter ärlgets slut, 2 för bojor, 319 för fängsligt förwar, 366 för döden. Borgare, del Ludvig ådömda suaff är döden. J detta ögonblick inlätos Ludvigs förswarare. Herr Seze förde erdet. Borgare och representanter, fade van, Ludvig har uppdragit och just i den afsigt afsändt of Du art meddela Eder en af honom egenhändigt undertecknad skrift. Här år den: Jag är min åra oc min familj skyldig, att ide underskrifwa en anklagelse den jag ej förtjent. Jag förklarar derföre, au jag met den dom, fom ifwer mig fälles, appellerar till hela Nationen ech gifwer mina förfmas rare allarsoi ga fullmagter, att denna min appellation intages i N. Conventets protokoll. De Seze anförde, att det wore få mycket ädelmodigare och billigace, att Conventet hörde den klagandes röst, som domen hade en pluralite af 5 röster; oh äjkade derföre appellationens antagans de, Tronchet talade bufwudsakligen mot den fastslällda obetingede pluraliteten, att en enda röst funs de afgöra den olpckliges Öde, ywiltet han kallade orätt och omenskligt. — Mot appellations antagande woro Robertspierre och Guadet, de häftigaste, dels af den grund, att den anklagade icke hade rätt dertill, och dels emedan folter ombiligen kunde uadersöka saken. För öfrigt, yttrar sig Guadet, har Ludvig bifallit att dömmas of Nationalrepresentattonen, och detta bans bifall slämmer öfwerens med mina grundsatser. Jag förkastar dersöre appellation. Conventet förklarade derpå med allmän exs stämmigsset, att det ide antog appellation till solket. örågan, om domen skall firar werkställas eller uppsljutas, stulle i nasla session afgöras. ö Det war d. 20, som Konungen erhöll dödsdecretet och tilssånd att umgås med fin familj, Dm deras sista umgange, fom warade halfiredje timma, kunde Commissarierna ingenting annat bes åtta ån, att det war gansta rörande. Når familjen. rid följande morgon än en gång mille besdka nom, swarade Konungen hwarken ja eler nej; ej heller skedde då något widare besök. Jfrån kl. 2 ftermiddagen d. 20 spsselsatte Konungen sig endast med dödsderedelsen. Den 21 tl. 5 om morgonen mottog han Nattwarden af sin Bigtfader Ferment. Han begärde en sax, för att med den afklippa året, men det wägrades. Klockan dalf ul 9 fom Santerre, att föra honom tid afrättsplalfen. Jan fid på begäran 3 minuters anflård, att tala med Bigtfadren, öfwerlemnade tilll Commissarierna tt testament af den 25 Dec, och til Kammartjenaren Clery en guldring med bokstafwerna M. MW, . A. 19 April 1770 art öfwerlemna till Drottningen, samt ett trefaldigt silfwersigil tid fin son; warefter han fade ull Santerre: Nu år jag färdig, låt of på. På andra Borggården satte dan 3 I wagnen, jemte fin Bigtfader och 2:ne Gens dAÄrmes. Under hela wägen hörde han med mpca n åndagt Bigtfadrens böner ; och undsic wid ankomsten til scavotten absolution. Knappt war han Sen ur wagnen, förrän Skarprättaren med fina hjelpare smög sig in på honom, afskar onom håret, afilädde oc bann bancerna på ryggen, hwilket han ide wine titiåta. Derpå uppe eg han på scavotten, bwarefter trummorna rördces och executionen förrättades. Af konungens afz uena tal, tror man fig bört dessa orden: måtte min död göra nationen lycdlig! Jag förlåter mii fiender och dör offyldiy EStrer derefter fördes hans kropp till Magdalene kpyrkan och lades i en ed osläckt fal? oh skedwatten tillredd graf. Ludvig XVI war född d. 23 Aug. 1754, förmäld 10 Maj 1770 med Marie Antoinette, Atte: Hertiginna af Österrike, Reg d. 10 Maj 1774 på ronen och slutade fin olpåliga lefnad d. 21 Jan. 1793, 38 år och 5 månader gammal, ———— ÖPPNAR 0: C.. Ae 2 —