piDHiHAe(fH 1 TE Pötiltttssdå tkast. Sag pitrar derfore ÄNNU en gäng, att, så witt möjligt år, bör man begagna werkliga kokoppor all vaccin. Och om wid sjelfwa vaccin, depoterna en slik åtsärd stule möta oöfwerwinnerliga binder, och om wårighet ikule förefinnas att träffa några for, fom dafwa toppor, bolla bland dessa diur, säsoi bland menaiskor inställa fig ikoftals; få more det råds ligast, att vaccmatörerne på landet, fom få vaccin uti glas från vaccindepaterna, olefwo mederbörse ligen befallte, att ur glaset först ympa på en fo, och sedan från fon på de barn, fom skola vace cineras. Om ån på oetta satt vaccinen ej blifwer fukt så kraftig, fom af primitifwa kokoppor, mäste vaccinen dock innefatta starkare motgift mot naturliga menriskokoppor, ån den wanliga ut: spädda vaccin, fom öfwergått från det ena varnet tid det andra under en tid af flera är. Dessutom winnes genom ympningen af en fo, den fördel framför ynxningen af ett barn, att någon ffabbs smitta ej fan wara blandad med vaccinen, då deremot yå det ena barnet tan från ett annat inPils pas ej blott skabb, utan äfwen andra utslag. Atminftlone fan jag härpå anföra ett exempel inom snitt eget hus, att ett numera aflidit barn, fom tid en början war friskt och frodigt, aldrig hade nås gon helsodag från den stunden det blifwit ympadt, utan blef sedan intill fin töd beswäradt med ute slag ), Derföre ehwad Låkare påså, tiustyrter jag aa, jom hafwa barn, och wilja låta vaccinera bem, att icke tillstädja det, förran vaccinatören först pmpat af glajet på en fo, hwarifrån waret till barnets ympning sedan kunde tagas: äfweniom jag bekiagar, alt en slik försigtigbet runnit mig sielf för sent i hågen. Jag beder ock ytterligare allmänheten befinna, alt jag gifwer ett sådam råd ide för att skada, utan för att gagna, Och om någen skullo fatta misstanta til ten äldre vaccinen, så är det ju en ringa fat, att försöfa en ny ympning efter det nu ar mig föreslagna sätt; ty biter det ide på, få år barnet såtert för smitta af naturliga toppor; flå; den deremot an, få är det otwifwelattigt att den äldre warit opålitlig; och då fr ock genom den nya pympningen all fara för naturlig smitta tilllntetgjord. Detta försigtighetssteg bör mon få taycket snarare taga, fom Herr Dots tor 2ridell sjelf i fin annons medgifwer, att både de, Jom bl fwit för 15 oh 20 år sedan, oc de fom blifwit i senare åren vaccinerade, hafwa dlifwit of toppsmittan angripne, fastän Herr Doktorn till wederläggning of min sats anmärker, ait de smittades antal warit störst bland dem, som blifwit vaccinerade för längre tid tilbaka. Denna uppgift will jag å mycket mindre bestrida, fom det liga ger i sakens natur, att de menniskors ental måste wara talrikare, fom från 20 år tillbaka omfatta en tiderymd of 15 till 18 år, än de yngre barn eng antal, fom högst omfatta twå til fem åts tides rymd. Dessutom, då Herr Dottor eLirhell påstår, att de smittades olycka i alla af honom kända dändelser med fidere wisshet fan härledas från nägon försummeise eller wärdsldedet wid vaccinatios nen och afsyningen, eller sköiseln under vaccinationstiden, ån från vaccinämnets minstade kraft, få bewijar iu likwal detta medgifwande det factum man welat bestrida, nemligen, att menniskot, som blifwit vaccinerade, kunna få och werkligen äfwen fått smittkoppor. Dessutom kan saken icke numera kontrolleras, emedan vaccmationen i många år förrättats ite of MedicinesDoktorer, utan merendels af Klocare, eller andra vaccinatörer, fom ej warit klofare, ån de, Då alltfå ett mörker oc en slöja hwilar öfwer detta förhålande, såsom ofwer naturens inre werkningskraft, litsom Haller såger: in das innnere der Natur dringt kein menscehlicher Geist, och ingen i det ef Herr Dottor Litbell uppgifna fal fan komma längre ån til Hypothetiska res sutater, så berde i vaccinationens nuwarande twetydiga belägenhet saken på annat fätt arrangeras; och då jag minnes, att min Bror Med, Professorn, enligt fina antedaingar de 2 förfla åren med egen hand ympade mehan twå oc tretusende menniskor, iwiflar jag ingalunda, att unge praftiferane de Läkare skuue åtaga sig hwar fitt Distrikt, der de genom Presterskapet bestyrde, att alla som inom ett Paslorat skude bafwa fina barn vaccinerade församlade fig i Prestegården eler å ett Giåftgifmas reslälle eller wid en Tingsstad på wiss dag, då litwäl någon afgift borde erläggas för hwar persons paccinäring. Beswäret wore i fig sjelf mindre på detta fått, an man förmodar ; ty sålunda kunde