wonde från fyrfan med sömnaktighet, med hufwudwårk, med biertklämsel, med sensträckning oc mer, dylikt? Hwarföre skall mon för öfrigt anse det för en småsak, att uppoffra ett godt exempel få detta onnars oskyldiga nöe? Ty jag medger alltsör gerna, att dans år ett af de oskyldigaste nöjen fom niatas på jorden, i ynnerbet då jag fer en ring of dansande barn, hwilkas hjertan Ännu ej äre filgångliga för de känslor och intryck, fom wid en mera utwecklad ålder plåga wäckas i danfen Men Har ej alt fin bestämda tid? Ife paffar det fo att dansa på en begrafning? Jcke pafa det fig ei heller att dansa på den korssästes graf? Detta wore mål den mest anstötliga kontrast Under en tid, då sinnena böåra wara stämda för alfworsamma betraktelser oc då wanligtwis unade: men beredes til fin första nattwordsgång, böra mål ide sådana tihställingar göras, hwilka folc nödwändigt bortblanda det alfwarsamma och wäcka de lättsinnigaste tankar, känslor och begår. Di unga hiertan, fom skola bildas för en högre bestämmelse, söfwas ej sällan på jådant fått af de äldret därffaper, liksom barnet mid modrens bröst. Under denna farliga ålder, då wanligtwis menniskant karakter antager för altid fin bestämning — under denna äfwentyrliga utwecklingåperiod är det jr icke rått handladt, om de äldre med sitt exempel komma de unga att tro; att nöjet går framför al annat, och att sjelfwa Religionens heligaste fordringar funna utom answar upreffras för nöjet. På fådant fått skall naturligtwis det uppwärande flågtet fatta det lättsinnigaste RNeligionsbegrevp; då likwål icke något starkare sambälsband gifwes, än Religionen, få länge den bidehålles i fin belgd Det är också just derföre, som man icke bör tillåta sig någon frihet på bekostnad af Religionens ren. bet. Ty få fort det, fom bör wora alfwarsamt och heligt, förlorar något of fin renhet, få öfwergåz man så lätt derifrån till werklig irreligieufite. Det första sleget är Då redean taget och de andra ta gas efter hand. Stort blir derföre de äldres onswar, då de genom sin lättsinnighet och fin fåfäng förwida det unga bjertat. De äldre böra iu fe til, att de, fom det beter, ide förarga en a dessa små, det år, genom ett förledande efterdöme wäda förargelse ibland dem och förföra dem Om sådana ungdomens förledare heter det med Mål: att det warit bättre, om en qwarn sten warit bunden wid deras bals och de blifwit sänkta i bafwets djur Ja — i sanning, då man eftertänker, huru mycket ondt sådana dårar åstadkomma i ett samhälle hade det wäl warit wida bättre, om de aldrig warit till. — j m m mf oo