fare, Hon rar MAS i en präktia drägt af fort sammet, bwllken bon fordom burit rid fora gtldligheter. Onkring Hrlien Hide hon en ouldkedia — bennes radband bängde mid gördeln och banden Hade hon ett krusfir af elfenben; Begge Grefwarna och den förnämsta Adlen i granne skapet kommo att emottara Henne på nedersta trappflget. Der mötte äfwen Maria: Riddaren Melwil, fin Hofnästare, h vilken man i några weckors tid bållit skiid ifrån henne, men nu tihåtit att komma och bjuda henne det sista farwäl. Han fastade sia för Drottningens fötter, wred händerna och beklagade fin olycka oh det bedrö liga öde, fom mar honom förbehållit, att förkunna den forge liga tidn ngen om Drottningens af Skottland död. Uprhör, fade bon til honom, upphör med dina suckningar, aode och troqne Melwil, giäd dig snarare — du fåe ändtligen fe slutet på Maria Stuarts olpyckor — bon sintar fin bana rå ett fått, fom hon längesedan wäntat fig. Såg mina underfå:are, att iaa dör ståndaktig i min Religion samt oföränderligt tillgifwen Skotiland oc Franke rike. Säg min fon, att hin bar fir Mor i minne — säg honom, att jag ingen ting bar begått fom fan ffara hans rife, hans rättirbeter och hang Kungliga wärdichet. Måtte bialen förlåta olla dem, fom sökt att släcka fin törst i mitt oskvidiga blod. — Härpå lemnande fina tårar ett fritt lopp, lutade han fig emot Melwil, fom ännu låg på må, omfamnade honom oc fade: farwäl — oh äns nu en gång farwöl, redlige Melwil — din Drottning innesluter fig i dina böner. Det war ide utan mycken swårigbet od efter många böner, fom Maria erhöll begge Grefwarnas iillåtelse, att Melwil, tre of hennes betjening oh twå fruntimmer fule få ätfölia henne till schowotten, emedan man fruktade för deras rop oh något wit skepliat företag af desse Katholske tjenare. (Mera e. a. g.)