DH wi tände strax hwarandra; tp han flög ifrån de andra genast mig emot; och med späda wingar slog han tätt omkring mig — och så log hon från sitt stjerneklot. Pappa, mente han, så rol igt bar iag bär — ack så sörtroligt andarnas förbund! wåra dessa dlowfter:åar ; fom du fer med silfwersjöar och med fund på fund; Fri utöfwer dem jag swingar utan gräns på dufmosvingar och rått ofta då får jag dig od mamma fåra, når en aftonstund de båda ned på stranden siå; Och i sundets blanka spegel se oräkneliga segel kasta ankar ut; och fig in i huanlen drömma, der i trygga bamneng gömma ankar falls till slat. Når den tanken ipfter sinnet då år wisst din vild i minnet, då är du of når, ——— —— närmare än som wi trodde; ia — hwar helst wi odså bodde, wore du snart dr. Kanske — då mi flå wid fjärden. och liksom från andewerloen hörs ett bisallsljud, är det slag af dina wingar, då du öfwer sundet swingar mellan oss och Gud; Kanske will du wisa wäågen, bwar den werlesdel är belägen, der de sälla bo; kanste will du oss förwissa om det paradis, wi gissa, hoppas här och tro. Efter bilden af det höga jagar ju alltjemt mitt öga öfwer land oc sjö? oc då går jag ned til stranden, drömmer mig i fietranslanden på de sällas ö. Ack! den leende naturen bwiffar till mig: tu är buren för en bättre werld! ack! på denna sidan grafwen är allt skönt ju telegrafen. för wår himmelssärd!