— — — — — — — A—— Den olyckliga Drottning Marias af Skottland fifta stunder. Den olydliga Maria Stuart, Drottning of Skottland, som blef ett blodigt offer för Engele ffa Drottningen Elisabets håumdbegår, påkallar altid menskligbetens ömma deltagande i det sista öde, som träffade henne. Man känner, att Elisabeth misstäntte Maria wara den, fom i samråd med Katholiterna, hwilfa hon gynnade, sökte i hemlighet att tillwälla sig Engelska kronan. Man kanner att bon ifrigt Jsörfaktade fin Religionsbekännelse. Derföre skulle Maria uppoffras — derföre ffuledtddås domen öfwer henne förkunnas — en outplånlig skamflack på Clisabeths arnars lysande Regering. Sedan komissarierna (Grefwarne Schrewsdurp och Kent, jemte en Sherif), hwilka wero ans befalde att förkunna henne dess förestående tÖd, gått fin mår, sön hon på trå, omgifwen of fin betjening, hwilken kaftat fig för hennes fötter, tackade Förspnen, sem täd tes göra slut på hennes olycor, och bad densamma stärka sig i de sisla stunderna. Hon cenwände största delen of aftonem att i ordning bringa sina saker och uppsatte med egen hard fitt testamente. Sina penningar, juvelex oh kläder utdelte don ibland fin betjening, alt efter deras rang eller ircheten i deras tjensiter, och stref slulligen twenne afskedsbref, det ena til Konungen i Frankrike, och det andra till Eertigen af Gnise, båda utmårfande de ädlaste tänkesätt. Hon bad dem fähla förböner för hennes fjålg sällhet och hafwa omsorg för hennes betjening. Hon spisade efter wanligheten en måttlig aftonmältid, hon: talte ike adenast utan sinnesoro, utan äfwen med ett förunderligt lugn; ben drack en stål för dwar och en af fin betjening och bad dem om ursäft för de ledsamheter hon tunnat tilffynda dem. De drucko alla hennes stål tilbaka, under det de fölo på knä och qwäfda af supftningar dädo finne om: förlåtelse för fina fel. Hon gick mid wanlig tid til sängs och sof roligt några timmar. DÅ pon waknade, tillbragte hon åter sloden af natten i böner — och når Sherifen kl. 8 om morgonen ins fom til henne, tåg hon annu på knå oc gjorde bön, Han gaf henne til känna, att timman mar inne — Hon steg då strax opp och sade, att hon war fädig. Efter afskedstagandet af fina siuntimmer, gi hon tid afrättssstälet med en lugn om majestälist åtbörd, slödjande fig mot twenne fina beryge