han likwäl gjort uppseende, på sam ma sätt och wis som en förmörkelse för Astronomens fara öga, bland ljusen forskande uti det wida höga. Märkwärdig är han just derför, att ban til mörka kropvar bör, och kon en gång att stå framför, en Astronom, som will på Nordens stjerna kika; ban bad den mörka kroppen wika, Omen — det är ej få lätt att fösa bort dylika). Nu — Astronomen blef besatt, ty för hans öga war blott natt, och fåfängt bjöd han fil med al fin konst att mera den klara stjernan obserwera — den hade på en gång förlorat all sin glans, att ingen så fördunklad fanns; hans tälamod förgick — han tycks förtwiflad wara, och ber Borgmästaren nu fara få långt, fom — (ni förstår mig mål) ty — swår han på fin arma själ — få långe fom ni flår med sijernan frammanföre, jog wil ej ge ett kopparöre för all den glars, fom Rordens fljerna har — fom förr den klaraste dock mar, ——— — Jnpasserade Resande: D. 26 Jan., D:ste Handl. A. GC, Aarslef och Handelsfulls mäktigen H. C. Hoskiär.