J. J. Rousseaus Ande. På en wiss ort i Toskland lefde en Man, hwilken efter rykte utgafs för en stor Magus. De undranswärde ting jag om honom erfarit, retade min nyfikenhet att göra honom ett besök. vi talte långe öfwer ätskiliga Ämnen, och jag fann i honom en upplyft kännare af Naturens Frafs ter 09 werkningar. Han böd mig oh en wän, fom följde mig, til aftonmåltid. Det war om foms maren. Mot kiockan 10 om oftonen förde han of tid ett litet Trädgårdshus utom fladen, der ang war redo tid afton nåltid. Uti ett litet fnyggt rum war ett bord dukadt för 4 personer. Herrn i huset, under förewändning af något göromål fom han måtte besörja, lemnade of en stund allena. Änteligen fom han åter och befallte fin Betjent gå bort, Lät of wara allena, fade han, för att i felhet funna tala om naturens under. Maten blef inburen, och Wärden sköt regel för dörren. Wi fatte of, men en platå blef ledig. Jag frågade Wärden om han budit någon mer, som ej hunnit komma? Ja, swarade han, men wi göra inga komplimenter: han kommer nog om ban bar tidfåls le. Wi hade talt öfwer åtskilliga ämnen, når hastigt Herrn i huset föll i diupa tankar, utan att fås ga ett ord, Liusen började brinna dunkelt och nästan flockna. På en gång utbredde fig en okänd luft i rummet, 00 wi kände en besynnerlig skakning. Wärden sprang hastigt upp från fin stol: det är min wän, ropade han, och i samma dgonblick sågo mi en åldrig man siående i rummet med blet anfiftsfårg och swartklädd. Han satte fig med en bugning till bordet, och inlöt fig med of i samtal. Denna fyn giorde mig uppmärksam; ty jag wisste ej, huru mannen inkommit i rummet, efter dörrarne woro läste; hans utseende förekom mig dessutom något bespnnerligt. Han bwarken åt eller drack, men talte med mycken anständighet och wärdighet. Åtskillige ämnen förde oförmärkt tas let på J. J. Rjioussea u. Den mannen, fade jag, hade jag önskat att hafwa känt, och jag wet ej hwad iag skulle sgifwit om jag endast fått fe och några ögonblick tala med honom. J det samma uppstod den obekante, tog mig i handen. En iskall rysning genomfor min hela kropp, dä han sade: Jag är Rousseau, ljusen slocknade, ett doft dån hördes öfwer hela kammaren: ljusen tändes åter, och den okände syntes ej mera. Nå, mine Herrar, bar iag ide skaffat Er en skön bekantskap? fade Wärden. Ja, helt wisst swarade mi, utom oss felfwe of häpenhet. Wore jag en Charlatan, fade ban widare, fule jag uts ge mig för att funna framkalla Andar; men jag år en älskare af Fysiken, och will genast uppriktigt förklara er hela saken. i Han wiste derpå hela inrättningen af fin kammare; 3 en fallsluda genom hwilken Roussean ine tcrädt i rummet; en förborgad Eleftricitetsmaffin, fom gjort den skakning fom wi wid Andens ups penbarelse kant; sättet hwarpå ljusen slocknade och åter antändes; och ändteligen gjorde han of bes kante med sin wän, som så wäl spelt Rousseaus roll och war den angenämaste man i werlden. Wi talte långt in på natten om de sällsa:nmaste ting i werlden, hwartill det fom nyss händt gaf ans ledning, Wår wärd berättade oss många bespnnerligheter dem han sjelf erfarit, od wisade genom flere erempel burn swårt det år att, utan kännedon af menniskan och naturen, akta fig för de fnaror fom af bedrägeriet läggas för okunnigheten och lättrogenheten. ö 2 CA om Ass MaA FE PP FÄR —