Ett exempel af Jndianernes grymhet och ädelmod. Herr Schoonhowen, en go-årig gubbe, fom bodde i grannskapet of Georgssjön i Norra Mmes rika, bar berättat följande märkwärdiga exempel af Jndsanernas grymhet och ädelmod. J sista Franska kriget i Amerika blef han på en wandring genom en wildmark mellan skansen Wilhelm SHenz rik wid Georgssjön och Santy-Hil wid Hudson, der nu befinnes en mwader by, jemte fer eller siu andre Amerifaner gjord tid fånge af en bop Jndianer. Man förde dem till ett ställe, fom nu bils dar en öppen plats I midten af byn, och lät dem sätta fig i en rad på en träsiam. Nu började Jndianerne med fullkomlig köld att med sin Tomahak klyfwa fina slagtoffers hufwuden, medan de öfwerlefwande måste fitta stilla och wara åssådare tid sina kamraters förskräckliga öde samt afbida sitt eget under outsäglig ängest. Scdoonhowen satt näst den sista. Ordningen hade hunnit till honom, och redan swäfwade mordpxan öfwer hans hufwud, när en Anförare gaf ett tecken att sluta. Ders på närmade fig denne til Schoonhowen od fade med en foglig röst: Piminner du dig ej, då (han nämnde tiden ). er ungdom: dansade, och nägra ankommande Jndianer wägrades att deri dels taga? Men du (ty det syntes fom denne man först i det kritiska ögonblicket igenkänt hans anletås drag) sade: Jndianerna skola också dansa! Nu will iag wisa dig, att Indianer ej glömma den gods het man gör dem. Denna tillsäliga erinran råddade Schoonhowen och hans sista kamrats lif. ———B—— —