Gotlands tidning – 24 februari 1865, sida 3

Till en sorgsen, missnöjd och bitter själ. Min vän tag verlden ej så tungt, Be till att hoppet dig ej sviker; Tro ej, att denna jordens punkt Är så eländig som man skriker: Du pjollrar: att det står ej till Alt du ej kan och rår ej föret — Ah prat! man kan allt bvad man vill — Då rår man också på humöret. Se upp och se omkring dig sen! Du har ju hvad till lifvet hörer: Två armar och syperba ben Och lön på stat och små dussörer. Men ändå ligger som på byk Ditt öga jemt — är det sasoner? Nej du har fått för litet stryk, Och fått för mycket pretentioner. Förblindad är du om du tror, Att ödet, hvarpå du vill skylla, Skall stå i strumpor och i skor, Tillreds att dina anspråk fylla. Då ej förnuft och religion Förmå dig göra mindre bitter, Då vet jag ingen ann reson, Än du får sitta der du sitter. Farväl om du blott gråta kan, Då hjelpa mina råd dig föga, Afsäg dig namnet utaf man, Köp snus mot ditt förgråtna öga; Hyr in dig i en unken skrubb, Och blunda för all verldens våda; Sälj byxorna och köp dig stubb, Och sjung min gerning nådigt skåda! Sehlstedt.