Gotlands tidning – 27 januari 1865, sida 3

krafter, hwilka nu mången gång i brist på sysselsättning få lida hunger och nöd; om den allmänna wälmåga som måste blifwa en följd om mi göra oss sjelfwa tillgodo afs kastningen af wår flit och wårt arbete, i stället för att skicka wåra med swett och möda förtjenta pengar till gis riga och lågsinta utlänningar för onödigt kram eller för artiklar, dem wi ganska wäl och med stor fördel kunna åt of sjeliwa och af till stor del egna rudimaterier tills werka; etc, sa etc. sv OM till filt wille jag få prefens tera alla de inhemska ÅFurstar, fom skulle upstå, wifers ligen icke med kronor men stället med påsar af guld, på hwilka — jag menar påsarne — man helt bkeskedligt lade wantarne när man behöfde fig någon ny bitjerns wäg eller en ny tand att wija någon wän imifen? — eller på andra sidan derom —, I ftället för att jåsom nu fara till Stadt Hamburg— eller någon annan Stadt — för att lägga sig ombord med the Hebrecr och be dem wara få alltför hyggliga och hålla tillgodo få och få många millioner om året i ränta . 2; och jag har tros ligen dermed haft fram nog för hwar och en, fom icke will wara både döf och blind för allt inhemskt och för wårt eget fäderneslands förkofran. Och när wi nu sålunda detta wete, och när wi nas turligen böra wara benägne likasom wi oc äro pligtige att sjelfwe taga wara på hwad en mild Försyn anwisat of för möjligheten af lekamligt wälbefinnande samt när det till och med måste anses wanhederligt att lättsinnigt förslösa hwad som ganska säkert är mera afjedt för en anständig och mera allmän wälmåga; så tror jag, att det är med god rätt och ordning och pligt öfwerensstämmande att wi, beträffande wåra tillgångar, wår sparpenning och wår materiella förkofran i allmänhet, sätta lås för wåra fitor jörmedelst den fasta och orubbliga förklaringen, att i then ärtåkaren skola hädanefter inga swijn ins släppas. Utförandet torde wara mycket enkelt. Det fan nemo ligen ej fela, att inom hwarje kommun ju måste finn as åtminstone en person, som känner sig manad att werka för den goda saken genom att samla underskrifter på en förklaring uti antydda syftet, och derwid hwar ech en icke allenast förbinder sig till ett bestämdt och werksamt vite för öfwerträdelse, utan äfwen underkastar fig i detta afs feende en att jag få må såga civil polissupfigt. Det är att antaga, att plikterna till en början ide blefwe få få, utan tillsammanstagna komme att bilda ganska respektabla kassor, hwilka utaf några utsedda kommitterade inom hwarje kemmun skulle handhafwas. Deltagande och wäls görenhet tagas för ofta i anspråk för att man med dessa kassor skulle blifva i någor bryderi. Lämpligare och nas turligare Har wäl heldre aldrig någon penning blifvit anwänd, än då fyren skattar till armodet, ån då den, fom tycker sig för god att gå i en inhemsk kolt, får för denna fynd betala den hungrandes bröd. —FHwad tiläfwens tyrs ej sålunda ginge åt för respektive kommuner, kunde af de serskilda kommissionerna — eller kanhända af en Central-fommiesion för ett helt Län — för allmännyttiga ändamål förwaltas. Så sagt, beslutadt oh gjordt skall dad grosse Baters land uti en ej få aflägsen framtid få dela med fig af den makt, hwilken det genom påpasslighet under andra nationers sömn både politiskt, industrielt och merkantilt afseende wetat att genom aktningsbjudande och efterföljands mård idoghet, upmärksam flit och förnuftig frarfams bet grundlägga, men hwilken makt, ehurn sålunda byggd på goda grunder, likwäl — enär dess yttringar wisat sig uti nästan alla de skepnader fom betingas af låg egens nytta, råhet, wandalism och despotism — ide handhafwes efter Guds sinne, och wäl derjöre ej heller fan blifva bes ståndande. Dixi. CGA . 666664 46