Gotlands tidning – 3 november 1864, sida 2

besöka kejsar Alerander i Nizza. — Swensk franska hans delstraktaten närmar sig afslutandet. A — Landstinget på Gotland år 1864. (Fors. o. slut fr. N:o 42) J sammanhang med den cramerska motionen rörande stadopenningarne, tilldrog sig en märklig episod, som wi anse ice alldeles bör förbigås. Såsom i föregående res feratet omnämndes, yttrade Handl. Widman, att han skulle ffämmas om han för fin del bifölle att Landss tinget inginge till K. M:t med en ytterligare petition i ett ärende, fom efter alla wederbörandes hörande wore på K. M:ts pröfning och afgörande beroende. På grund af detta yttrande wille hr Kolmodin dagen derefter formus lera ett inqvisitoriskt förhör med hr Lidman, frams ställande begäran om förklaring deröfwer samt att hr W. måtte åläggas närmare bestämma dem af ledamöterne, som han menat wara till skam för landstinget eller som man borde skämmas för att der sitta tillsammans med. Hr Widman fann fig emellertid befogad, att ganska enerz giskt tillbakawisa en sådan förtydning af hwad han, uns der den lifliga debatten dagen förut, kunnat yttra, och Ordföranden jemte några af ledamöterne kunde icke heller medgifwa, att hr W. skulle hafwa uttalat ett sådant oms döme, fom hr K. trodde fig hafwa hört. Hr Kolmodin återtog derpå fin framställda begäran, hwarefter beslöts, att saken skulle ur protokollet utgå. — Man må nu tys da hr Wickmans uttryck hur som helst, få fan dock fwårs ligen deruti läggas den mening, fom hr Kolmodin wille gifwa åt detsamma, hwarföre wi förmoda att hr K. mifs hört fig; åtminstone bör man hoppas att orsaken till hr K:s uppträdande i detta fall, fan tillmätas en få lindrig förklaring. Wi öfwergå nu till en icke mindre märklig företeelse wid detta landeting, eller den högst oförmodade utgång, som drabbade hr Lektor Bergmans motion om anslag till åskådningosmateriel i folkskolorna, fom fördeladt på stiftets 72 foltskolor skulle belöpa fig till 21 Rdr på hwarje; och deribland borde, enligt motionärens förslag, i främsta rummet inköpas Hermelins Gotlandsskarta. Motionen föll nemligen med 13 nej emot 11 ja. Att hr Kolmos din skulle uppträda emot frågan war såkerligen omwäntadt för de fleste; och hans påstående, att man wille hafwa jolkskolan för långt, föranledde honom också att marna för bibringandet af mera wetande åt arbetarens barn, än hwad K. Förordningen bestämmer såsom minimum, emedan hågen för arbete skulle Då förswinna. Kyrkomwårs den Gustaf Pettersson Walla erinrade hr Kolmodin, att det wore wäl ej allenast dagakarlens barn, som skulle bes gagna underwisningen i folkskolan; allmogens barn ers hölle ock der sin första underbyggnad, och om allmogen nu skulle komma att drabbas med utgifter för ifrågas warande anslag, få borde man mäl icke wisa fig få yts terligt sparsam, att afflå detsamma, då det gäller att bibringa egna Barn kunskap om, hwad en karta öfwer provinfen fan meddela, om äfven dagakarlens barn derizs genom finge tillfälle att inhemta samma kunskap. Herr Kolmodin kunde dock icke af sådane och många andra skäl öfwertygas; allmogens barn hade ej behof af djupare kunskap, ehuru wisserligen kunde medgifwas, att en Gotlands karta icke wore öfwerflödig. — Reflexionerna göra fig sjeliwa; också har utgången af frågan mäckt icke liten förwåning. Wi meddela här nedan en insänd ars tikel i ämnet, och hänwisa dessutom till en artikel om samma fak, fom låses i N:r 43 af G. L:s n. T.; tills läggande blott, att annorlunda behandlades en dylik frås ga af landstinget i Mariestad, fom anslog 4,500 Rdr till inköp af 8000 eremplar af rektor Dahms lärobok i fäderneslandets historia för att utdelas till folkskolorna inom detta län. Hwad såga hr Kolmodin och hand 12 medröstande härom? — Jnsändaren yttrar fig som följer: Om Folkskolan. J anledning af några yttranden wid sista landstinget. Först 300 år efter den berömda reformationen börs jade jolkets målsmän ändtligen med allwar tänka på och behjerta folkets behof af och rätt till en bildning, bättre och ändamälsenligare än den, fom hittills beståtts, imwans ligen kallad den skolmästerliga m. m.; och ändtligen, ejler många öfwerläggningar, betänkanden, utlåtande och isynnerhet tal wid flera rikodagar, blef denna rikswigtiga angelägenhet beslutad och en skolstadga utkom 1842, dock ej jå wäl öfwerlagd och ändamålsenlig, att ju ide mins dre än 9 kungörelser om förklaringar, ändringar och tillägg m. m. warit och ansetis behöfliga på de förflutna 22 åren. Och dock synes denna sak, med något nit, omtans fe, drift och människokännedom bort kunna fullständigare regleras på en enda rikosdag; men ännu tockes den bes höfwa förbättring. Redan nu höjes likwål röster mot widare förbättring. Man will säges det, Hafvwa stolan för långt. Jall möjligen för långt för tidens kade wigda och owigda läsares och för dessa smådespotets inttesssen, fom finnas öfwerallt och fom lyckats prata lig KN fårfysgende AM inAgtande hos He enfaldiaa och Ofuns 2—