Gotlands tidning – 6 oktober 1864, sida 3

Jnnan förf. går till beskrifningen af de forntida konst. werken meddelad en nupplysande öfwersigt deraf för att göra det hela lättfattligt. Den betydliga mängd af mwäls byggda kyrkor, fasta förswarswerk och ansenliga boningss hus samt prydliga minneswårdar, hwilka under medeltis den uppstått på Gotland, wäcker med rätta stor förivår ning, om ön? storlek och beskaffenhet dermed jemförec. Wisdy hade nemligen 12 fotens och 5 klosterkyrkor. Å landet underhållas 91 sockenkyrkor, uppförda öfwerhujwud under 13:e och 14:e århundradet, och 5 sådana äro Bdes lagda. Wisserligen är det högst troligt att Gotlands in: byggare före digerdöden warit dubbelt flera än nu, men det är dock swårt att förklara, huru man der mägtat ut: föra så talrika och storartade byggnadswerk. Att Wisby fått få ståtliga byggnader, har fin förklaringogrund i de stora rikedomar, fom hopat sig i den wigt iga handelostaden, men enär mången bland landskyrkorna är nära lika ansenlig, men wida prakifullare än de, hwilka uppstått i Wioby, och da jemte desamma många kasteller funnits samt talrika borgar och wälbyggda boningohns legat å landsbyggden, är det mocket sannolikt att, såsom förf. antagit, allmogen på Gotland warit flera århundraden igenom ej blott Lif: wad af det warmasie uti för att uppföra storartade hels gedomar, utan och att nästan enhwar från ungdomen öfwat fig i dithörande arbeten. Det är jemwäl nogsamt bekant att mången under medeltiden gjorde betydliga ffäns fer till kyrkobyggnader, och a:t mången utan betalning arbetade derpå. Huru de höga myndigheterna ringa aktade Wisbys stöna byggnadewerk inses klarligen deraf att Kongl. Seras fimerordeng-Gillet i bref den 12 November 1783 anbes fallde att Wioby öde kyrkor skulle försäljas. Helgeandös kyrkan, utgörande ett åttkantigt skepp med tvänne afdels ningar öfwerhwarandra och ett aflångfyrkantigt for i öster derom, allt af huggen och tuktad kalksten, utbjöds offents ligen till försäljning, men fick ingen köpare, troligen emes dan det war förenadt med betydliga foftnader att nedbryta en sådan byggnad. Hade man bjudit några riksdaler, skulle troligen lemningarne efter denna märkwärdiga hels gedom förswunnit. Det ffamlöfa förflöringsraferiet fläfs jades då höga wederbörande omsider 1785 förklarade att de öde kyrkorna ej skulle försäljas; tjugo år derefter uts sattes ett vite af 3 rdr 16 skillingar för fornlemningars nes åwerkan och under de fednafte årtionden ha defa fmås ningom blifwit befriade från smutsiga ins och tillyggnas der och genom anftällda rättegångar återtagna från ens skilda personer, fom ansett fig dertill wara egare, af bwils ka för få är sedan en hade i en märkwärdig kyrkoruin inrättat ett swinhus. Likasom man måste beklaga att större delen ar de beundranowärda lemningarne af Lids borgs flott medtagits derigenom, att ruinen, fom bestod af huggen och tuktad kalksten, blifwit för Stockholms slott och Karlokrona fästningswerk bränd i de twå kalkugnar, hwilka Karl XI låtit jemte den wäldiga ruinen anlägga, få fan man ej utan rättmätig förtrytelse tånka på att man ännu i wåra dagar tillåter att Romas wacra Elofterkyrs ka begagnad till fähus. Om förf. blefwe satt i i tillfälle att låta konsthistorien åtföljas af några arunds och uppritniugar för att flaras re åskådliggöra de owanligare byggnadswerken, wore det mycket önskligt. Fett wardadt och manligt språk, ej onödigtwis bes lastadt med utländska ord, har författaren infört åtflille ga nya konstord, hwilka äro lyckligt och fyndigt bildade, såsom man kan wänta af en så grundlig språkjorskare. —1i—