Gotlands tidning – 6 oktober 1864, sida 3

RN —————— Gotlands Konsthistoria. J Malmö Snällpost har en längre anmälan om den nyligen utgifna 1:a delen af C. G. Brunius Gotlands konsthistoria förekommit, hwarur wi låne följande utdrag: Bland alla swenska landskaper intager Gotland ett utmärkt rum, särskilt med hänseende till def många forne minnen och det har derföre hos alla fornkunskapens wäns ner länge warit en liflig önskan att om Ostersjöns öga i thy fall erhålla noggranna och utförliga upplysningar, Det är en stor tillfredsställelse att fe det en god början härtill är gjord och att en mycket lofwande skörd är att förwänta. Ons gamla lagar äro 1852 oc 1853 ar Schlyter förträffligt ånyo utgifna med utförliga ordböcker. Gotlands runinskrifter ha 1859 blifvit med granskning behandlade i C. Säves gutniska urkunder. Af gamla gotländska handlingar ha wi längesedan tryckta det märs keliga Necrologium Gotlandie Fratrum Minorium in Visby, äfwensom Annales Fratrum Minorum Visbyenses. Ar 1633 utkom i Köpenhamn den gotländske fuperintendens ten Strelows Guthilandiske Cronica, länge betraktad får som en tillförlitlig källa, ehuru för de äldre tiderna i många stycken uppfylld af misstag, hwadan detta arbete med stor warsamhet måste begagnas. J en skrift af en af annan gotländsk supinterendent, nämnligen Gothländska samlingar af Jöran Wallin, utgifna under förra århuns dradet, finner man mycket af wigt för Gotlands historia och beskrifning, hwartill under den följande tiden i spridda afhandlingar och smärre skrifter af flera författare uppe lysande bidrag blifwit lemnade. Genom lektor C. I. Bergman har man utjigt att erhålla en utförlig skildring af Gotlands historia, hwartill wigtiga bidrag finnas i Köpenhamns offentliga. boksamlingar och enkannerligen i danska geheime arkivet. Wi hoppas att professor C. Säve snart måtte blifwa fatt i tillfälle att bekantgöra fina riks haltiga samlingar af Gotlands fornartade folkspråk, fom näst dalmålet är det wigtigaste af wåra uråldriga och i få många hänseenden upplysande munarter. Antiqvitetds intendenten P. A. Säve har under en mandålder egnat fig åt undersölningen af många gotländska fornminnen och har deraf flora, mycket wärdefulla samlingar. Den, som haft tillfälle att taga kännedom om hans utförliga anteckningar om folkwisor, sägner, uråldriga lekar, ords språk, gåtor, plägseder och widskepliga föreställningar, fan ej annat ån innerligt önska att dessa anteckningar snart utgifwas, och skall detta arbete i få fall twifwelsutan ej obetydligt bidraga till att i andra landsorter wäcka en förtjent uppmärksamhet på liknande fornminnens infams ling innan den nya bildningen och nutidens andra förs hällanden hinna utplåna många spår aj forntida tänktes sätt och plägseder. J witterhetås, hiftorites och antigvis tetåsafademlen8 samlingar finnas af samme förtjenstfulle fornforskare twänne wärdefulla arbeten, i hög grad förs tjenta att utgifwas; hwilket man hoppas också kommer att ske. Det ena arbetet är i två tjocka folioband och ins nehåller wackra ritningar af gotländska ringkors, grafftes nar, klockinskrifter, wåggs och glasmålningar m. m., bwils fa ritningar, tillfomna åren 1850—1836 äro utförda dels med blyerts dels med tusch dels med färger. Det andra arbetet innehåller 32 blyertsritningar åren 1846 —1850 tagna af Wisby ruiner samt Stånga, Bara, Ganns och Dalhems kyrkor. De fornminnen, som skildras i Brunii konsthistoria, äro ibland de allra märkeligaste och det är ett synnerligt nöje att på detta högst lärorika arbete fästa en mälförs tjent uppmärksamhet hos ala dem, fom älska skön konst och forntida minnen öfwerhufwud. Sedan förf. i inledningen kastat en upplysande öftwvers blick af skrifter och plancher rörande Gotland, skildrar han i allmänna åskådliga drag Gotlands geologiska beffaffens het, folket, åkerbruket, öns historia m. m. Det kan ej undgå att wäcka förundran att denna bördiga ö, fom innes håller 28 qwadratmil, har en folkmängd af endast något öfwer 50,000 menniskor, och blott en stad, då deremot Bornholm, hwilken ö är tre gånger mindre, till den fös dra delen missgynnas af flygsand, till den norra af grå berg och flerestädes har föga odelbara ljunghedar, räknar 30,000 inbyggare och sju städer. Men orsaken till detta missförhållande är, såsom förf. anmärker, att söka i den låga ståndpunkt, på hwilken det gotländska jordbruket bes finner fig. De ypperligaste odlingstillfällen finnas på