Gotlands tidning – 21 april 1864, sida 3

April Heter det, att till följd af engelska ministerens fås reställningar hos kabinettet i Stockholm, enligt dettas egen önskan, prins Napoleons mission till Swerge kommer att uteblijwa. ÅDen lättretliga naturen hos Stockholms bes folkning skulle derigenom såkerligen blifwa ledd till nya demonstrationer, hwilka, om de skulle efterjöljas af oros ligheter, mera skulle skada än gagna den sak, för hwilka de görads. — Ater en betise af grefwe Manderström! Andtligen ha mi fått några warma dagar, wi också, — — icke såsom wåra wänner Danskarne nere i Dybs bölskansarne och Sönderborg, der Tyskarne sörja för att elden underhålles dag och natt, för att hålla motståndarne warma — —, och man bör nn kunna hoppas, att bloms stermånaden åtminstone bjuder på litet gräs, sedan gräds månaden tyckes icke wilja hålla ord. Men ha wi wars ma dagar och ljuflig wäderlek, få få mål deremot wåra danska bröder bereda fig på storm, nemligen storm af de civilicerade germaniska barbarerna, fom utan förutgången undertättelje skjutit i ruiner det arma Sönderborg. Måns ne wårjolen skall locka det gamla götha lejon att hoppa öfwer fundet 2 — jag tror ide, åtminstone icke få länge grejwe Manderström har någon befattning med öppnans det af den bur, hwaruti han lvyckats instänga wår ädle konung. — jag menar naturligtwis bemäldte götha lejon. Men det torde allt hända, att def tålamod förjwinner och denne stolte konung spränger sitt usla och af diplomatiska konsibänder sammanfogade fängelse, (derwid grefwe Mans derström säferligen kommer att göra en kullerbytta från tabucetten) och med sitt gamla fria mod kastar fig i fris den, föraktande att räkna fina fiender och att wilja föps flå med det trolösa Albion om brödralandets frihet. J Måndagaafton ingick den sorgliga underrättelsen, att Dobbölställnimgen samma dag blifwit öfwergifwen af danska armeen, oc) att armeend öfwergång till Als blire wit med den frörfta tapperhet betryagad af en fåtalig afdelning. fom med det hjeltemod förswarade brohurz wudet emot den stora öfwermakten. Man känner nas turligtwie ite ännu några närmare deltaljer af denna wigtiga händelse; men man får icke anse, att Danmarks räånwisa sak Härigenom gått förlorad. Wåra danska brös der skola säkerligen häraf ännu mera eggas att med mod och förtröstan offra lif och egendom för bewarandet af Danmarto fris och rättigheter. — Emellertid böra wäl nu wi swenskar wakna upp från wår sjeljwiska slummer och sömnaktiga, jalska trrggbet. Wi kunna ju, med exempel ar bwad fom tilldrager fig i Danmark, temligen klart inje, huru det kommer att gå oss sjeljiwe då ordningen kommer till of att förswara josterjorden emot öfwerdädiga roflvsina grannar; och når wi då se oss omkring för att söta någon om än aldrig få liten hjelp i wår blihvans de kamp emot öfwermakten, — måtte wi då ite finna utrikcoministerplatserna i de mwänffapliga kabinetten 6es fatta med sadane mån, fom en Manderström, Russel och kensorter, hwilka med all deras inbillade diplomatiska slughet ingenting förmå, eller i tid lära sia inse! Boliwar.