Gotlands tidning – 31 december 1863, sida 2

(Jn sändt) Förändring of 58 3 i Kongl Författningen om Kommunalstyrelse på landet af d. 21 Mars 1863. Denna paragraf är nu förändrad genom Kongl. Kungörelsen af d. 15 Sept. 1863, — således efter ens dajt 13 år. Rikets Ständer hafiwa under tiden lärt fig infe eler blifwit öfwertygade om felaktigheten af den wid förra riksdagen beslutna fyrkberäkningen efter hemmantal, — uppgjord, som det säges, af en mycket lärd, men, som det wisat sig — i detta fall, opraktisk man, — samt obilligheten af de grunder, hwarefter lön tagare skulle taxes vadå till kommunalafgifterx. Underligt fan det dock synas, att de, Då hang förslag passerade utskott och stånd, ej ins sågo, hwad en rikedagsman dock sagt fig hafwa anat och fom snart insågs af hwar och en, fom egnade någon mer än flygtig granskning åt författningen. Då enligt dens na, fyrftalet beräknades efter hemmantalet och man fås ledes i afseende på kommunalutgifter af fastigheter stod på samma punkt, som förut, så att ett dåligt hemman sick betala lika mycket, fom ett godt, få är nu Bavil: ningen för hemmanens taxerade wärde lagd tid grund för jyrktalsderäkningen, hwilket är rättare. Iförhålans det med fyrktalsderäkningen emellan fastigbetsegare och löntagare, har man äfwen närmat sig jemlikhet och billighet. För en lön af t. er. 2,050 Ror är bewillningen 20 Rdr 50 öre, hwarä sättes 205 fyrkar eller lika med 12 hemman, taxeradt til 33,750 Rdr, hwarför 10 Ror 25 öre erlägges i bewillning. Om man nu antager hela lönen, såsom nettobehållning och nettobehållningen af 13 hemman till 2,700 Mor få får dock löntagaren för 2,050 Rdr nettoinkomst betala i kommunalutskylder lika mycket, som egaren af 11 hemman för 2,700). Men afdrages nu de utgifter, som löntagaren har i och för tjenstens skull, skatter, resor m. m. få blir disproportios nen något större. Men med denna disproportion får man dot förlika fig, när man betänker, att en faftigs betsegare är underkastad större risk och förluster och hans inkomster större omwexling medelst misswäxt, låga pris ser m. m. Förundran fan det wäl wäcka, att ej Rikets Stäns der bestämde, att Landstingsafgifterna skulle utgå efter samma mera billiga grunder, utan att det skulle bero på Landstingen fjelfiwa, om de wille följa dem eler ej. Följden häraf, fom lätt kunde förmedad, blef oc, att pluraliteten af wärt Landsting förkastade förslaget och att endast 3 ledamöter reserverade fig mot pluralitetens beslut. Men då Gotlands Tidning yttrar: att Statss magternas enighet i afseende på den föreslagna och bis fallna förändringen af 58 i Kommunal-Förordn ingen af 1862, ide hjelpte mor Landtdrukaren G. Kolmodins påstående om femtioåttans företräde, kan wäl meningen ej wara, aft inslinuera, att nio landstingsmän låtit öfs wertyga fig och ledas ar hwad Kolmodin wid tillfället ordade. Sådant wore, att för mycket nedsätta deras ins sigter och fjeliftändighet eller och deras urskillning, fom walt dem. Man kan ju dela en annans åfigter, då man ledes af samma motiv. Wi må wäl ändock få hoppas, att wid nästa MNikds dag den rättelse må winnas, att femtioåttan i sitt nu förbättrade skick blifwer gällande äfwen för landtingåuts gifter. . dt: orilligt är, att han för fina 2,050 Rdr får erlågga dubbel bewillning fom fastighetsegaren för 2,700 Rdr. 2 ARON RRENO — A 1 Se a I NN