:aLa Traviataa och i eKuckens Romanceg öfvertygade bon oss, genom storhet och rikedom i sin återg isning af den dramatiska och allvarligare delen af hennes sköna konst, att hon är berättigad att täfla om rangen med hvilken som helst af nutidens artister. Att rätt fatta Rodes cAria med variationere är knappast att begära af en blott musikälskare, så förvånande var det för den mindre invigde att höra sådane löpningar, sådane arpeggios, sådane drillor, allt utfördt med behag och lätthet; och likväl erfordras allt hvad Jersey eger af skön konst för att blott till hälften kunna rätt uppskatta den talang M:ll Enequist inlade i detta stycke, som tyckes vara en verklig arena på hvilken de största artister kunna pröfva deras förmåga. Vi kunna ej afstå från boppet att åter få böra M:ll Enequist, om vi äfven måste gå till henne, ifall bon ej skulle komma till oss ua aThe Morning Expresso för den 17 Octbr innehåller om denna M:ll Enequists tredje Concert: aMärkvärdigt är att denna förtjusande artists tredje Cencert var för henne en fullkomligt lika stor triumf, som de tvenne föregående, men alldeles icke märkvärdigt, då vi taga i betraktande MII Enequists sällsynta talang. Man kan aldrig bädanefter säga, att Jersey är utan sann musikalisk smak. M:ll Enequist kom hit till Ön nästan okänd, men genom kraften af sitt snille banade hon sig på en gång väg till den förtjusta publikens bjertan, och vann detta insteg utan någon annans tillbjelp. — Vid Concerten i Thorsdagsafton måste vi isynnerhet beundra den makt, som den hänforande sångerskan ådagalade öfver sin sköna konst. Från det passionerade utförandet af hennes recitativ ur åLa Traviatap gick bon med den mest fulländade lätthet öfver till de blomsterrika grannlåterna i Rodes HAria med varsationern, och gifvande åt hvardera med sin starka musikaliska själ ett behag, som näppeligen kompositörerne sjelfve i sina djerfvaste drömmar kunnat hoppas. Arian med variationero väckte i och för sig beundran, och troligt är, att det icke står i mensklig makt attdervid uppnå större fullkomlighet. Vi hafva att återigen tacka M:II Enequist för dessa svenska folkvisor (hvilka äro så naiva och så rika på lyckliga tonfall, att man skulle kunna tro dem vara skottska), äfvensom för denna behagliga franska visa, som man omöjligt kan tröttna vid att åhöra. Likosom vid de föregående Concerterna begärdes äfven nu att M:ll Enequist skulle gifva dvarje nummer da capo. (Forts.) ö co a— P—