Gotlands tidning – 23 juli 1863, sida 2

wärre alltför många, fom uraktlåta denna åtgärd, hwils fen man gerna fan Betrakta såsom en oafwislig pligt hos hwarje husfader. Men hos somliga finnes en wiss tröga bet, fom, oaktadt erkånnandet af det nödwändiga i åts gården, likwäl ide blifwa färdiga dermed utan att skjuta upp från en dag till en annan, hwarwid det ofta händer att olvckan kommer och på ett förfärligt fött wäcker fömns aktigheten. Andra åter äro hwad man kallar småsnåla, och låta en illa beräknad hushällsaktighet förleda dem att spara på en obetydlig utgift, hwarigenom de riskera att möjligen förlora allt. Andra åter lefwa i en tanklös likgiltighet och i en iatalistisk öfwertro. menande att då wår Herre bewarat dem hittills få skulle han också göra det framdeles. När få olyckan kommer, då flå de ute armade, olyckliga, ofta för lijotiden ruinerade. Den wälgörenhet, fom fällan förgäfwes anlitad, räder wifers ligen alltid någon hjelp åt den i betryck warande; men den hjelp fom erhålles förstar fållan mer än att till en mindre del ersätta förlusterna, och om olyckan drabbar många på en gång, blir hjelpen få mycket mindre för hwarje och räcker oftast blott till att underlätta de aldra nodwändigaste behofwen för den närmaste tiden. Dertill kommer, hwilket också är ganska naturligt, att mången har föga benägenhet att understödja sådana personer, hwilka genom tröghet och likgilrighet sjeljwa äro skuld till de förluster som drabba dem. — ——