Gotlands tidning – 7 augusti 1862, sida 2

Den aktade insändaren af förestående uppjats äro wi tack styldige, för yppandet af de mer och mindre öfwer drifna rykten, fom lära wara i omlopp angående den fas da, hwaraf hwetecåkrarne på Gotland till någon del vs nas lida. Wi hafwa fördenskuld och med anledning af ins:s skrifwelse radfrågat oss hos flera äldre och erfarne jordbrukare, hwilka härom afgifwit öfwerenostämmande och sasom oss synes högst sannolika förklaringar. Man bar sålunda welat härleda den ins:s uppsais beskrifna skadan deraf, att i anseende till den kyliga wäderlek som inträffade straxt före och under blomningen, kunde denna ide jörsigga lika jemt fom wanligt, hwarföre skada upps fom i en del blom-hylfor, fom af brist på erforderlig wärme icke förmådde komma till full utweckling. Man måste och hysa den förhoppning, attt wederbörande pres sterstap få tillhandagär landets jordorukande befolkning med upplysande och lugnande råd och förklaringar, att icke några okloka och förhastade steg tagas. Den skada fom redan inträffat står ide i mensklig makt att afhjelpa; men wäl fan och bör med tålamod afbidas den förta tid fom ålerstår till def skördetiden inträffar. Ehuru wi wisserligen hört en och annan uppgifwas, som redan ffus rit fin Ymwetesåker, få fan ett sådant förhallande endaft förswaras deraf, att ett få förtwifladt beslut widtagits es medan dessa akrar warit mera angripna än i allmänhet år fallet; men att efterjölja ett sadant exempel bör på det högsta och allwarligaste afftyrad. Dessutom säger man sig under sednaste dagarna hafwa obserwerat en betydlig förbättring i hwetesfältens tillstånd, hwilket förhällande än mera bör mana till försigtighet och tålamod, så att man ide ar en öjwerdrifwen sfruktan eller i följd af bristande erfarenhet om sjukdomens beskaffenhet widtager några förs hastade åtgärder. — Wi älske äfven att tro, att Bots lands allmoge, fom i allmänhet är ganska eftertänksam och försigtig, också nu skall förhålla fig lugn och med tår mod afbida hwad tiden möjligtwis fan förbättra; den wärde inf. af uppsatsen, wilje wi likwist på intet sätt klandra, utan bör man med tacksamhet erkänna den wäle mening, som otwifwelaktigt förestafwat ins:s framställning af de bekymmersamma utsigter, som för en del af jords brukarne fan wisa fig wärre, än hwad lyckligtwis i allmänhet är förhållandet.