Article Image
med det allaeles riktiga och af ingen. oss veterligen. bestridda påståendet, att man ej bör förneka qvinnan rätt att inom vitterheten låta höra sin stämma,. och att det ej skulle skada, om de skrifvande qvinnorna inskränkte sitt novelloch romanskrifveri till förmån för andra ämnen, t. ex. topograsi. botanik, m. m. häruti bar hr P. alldeles rätt; men då han prisar M:ll C.s nämnda bok såsom aea välkommen guidev. tyckes han hafva glömt, att det måste sianas på det historiska, topografiska och naturhistoriska skriftställeriet särskilta och stränga anspråk, nemligen: sanningsanspråk, hvilka icke ega rum vid novellen och romanen eller dikten i allmänhet, der man åtnojer sig med endast sannolikbet och möjlighet. Hr P borde derföre hafva åtminstone antydt, att vid allt historiskt författareskap göra ej snille-anlag tillfyllest: der erfordras bekantskap med ämvet, sakkunskap, forskning och flit. Vi tyckte oss sakna hos förf. af aG1otland och dess fornminnen dessa sistnämnda egenskaper, och anförde bevis för vår åsigt — med uttryckligt tillägg: adet är möjligt att vi hafva orätt, och vi skola med stort nöje se oss vederlagda (orden ordagrannt aftryckte ur vår artikel i G. T. N:o 28, slutet). Då nu hr P. sökt förkasta vårt omdöme, så kan man i sanning spörja: hvarföre har ej br P. vederlagt våra anmärkningar? Om dessa yttrar han i stället, att dåtskilliga äro hka grundade. som andra obetydligad. Men hvad är i historia och topografi betydligt eller obetydligt? Under hvilkendera kategorien hör t. ex. angifvandet af årtal och andra sifferuppgifter, af läge och af ställe der eti föremål finnes, af väderstreck, af byggnadsstil, o. s. v.? Huruvida en runsten, en ruin, ett berg. en stad, en provins äro obetydliga eller betydliga, kan bero al subjektivt tycke; men göres denna runsten, ruin, stad eller provins till föremål för speciel beskrilning, så är det icke något obetydligt, om föremålet blir skildradt riktigt (åtminstone omsorgsfullt), eller oriktigt (och slarfvigt). Historien i stort är ju intet annat än en vetenskaplig sofring och gruppering af biografiska, topografiska m. m. småsaker, och arbetet med dessa kostar nog möda, men har också sin berömmelse. — Men går man inom t.ex. topografien till väga på samma lätta och behändiga sätt som inom novellen, så måste ju topografien derpå förlora. vi hoppas att vi häruti skola vara ense med hr P. Eller nur skulle hr P., som troligen känner bättre till Stockholm än till Gotland, bedömma ett af 1. ex. en författarinna till vägledning för resande möjligen utgifvet arbete om hufvudstaden, deri man funne t. ex. följande uppgifter: Mosebacke ligger i Clara församling vid Clara sjö, derifrån stångjern utskeppas; — Stockholms slott är bygdt i götisk stil, och har ett högt torn som beter Tre Kronor; — S:t Görans bild i Storkyrkan förvaras uppe på kyrkans loft; — Franciskanerkyrkans norra portal prydes af korinthiska pelare; — Norrbro är en fjerdedels mil lång: — Stockholm har 84,000 invånare. — Redan på 10-hundratalet hade Stockholms handel uppnätt en blomstrande höjd; — Upplands förnämsta handelsplats är Rio de Janeiro; — Från Lejonbacken ser man under sig Tyska kyrkan; — med mera sådant. Härmed alldeles analoga fel eller misstag, mutatis mutandis, finner man i Mill C:s bok om Gotland, och finner dem beklagligen icke såsom enstaka skrifeller tryck-fel: nästan alla de topografiska bladen i nämnde bok vittna om samma brist på tid eller lust eller förmåga att göra sig bekant med föremålen som beskrifvas. Hr P. har i ett utbrott af säkert föga Stockholmsk urbanitet förliknat vär kritik vid Tinnerholms blodiga svärd; Tinnerbolm lärer hafva varit en äkta storljugare, som diktade fritt och ogeneradt sina berättelser, och det lär varit med af honom sjelf imaginerade Ryssar, som ban handskades så valdeligen. Konsequensen af liknelsen lär väl (—0sormodadt nog! —) bli, att det är vi som ljugit och som på fri hand diktat fakta och siffror, och att det varit endast mot af oss sjelfva i meranämnda bok imaginerade bockar, som vi grymt lörsarit. Det är dock detta som skall bevisas, och när beviset kommer, skola vi (såsom ofvan nämndt är), utan allt omsvep genast erkänna oss hafva haft orätt. Något försök till gengåfva för nämnda liknelse bry vi oss emedlertid icke om, och vi behöfva icke säga skälet. — MEM 2Lilhelmina Söhrlings dramatifes musikaliska soirce i Lördags war mycket talrikt bejökt. Man jann med lillfredeställelse att Miill Söhrlings wackra anlag föc sång gifwa de mest grundade förhoppningar, att hon, under jortsat: ledning af goda lärare, skall foms ma att tillhöra antalet af de många utmärkta swenska sängeskor fom på sednaste tiden hafwa uppträdt; och hennes äterstående studier stola fäkerligen betydligt under: lättad genom den grundliga underwisning, fom Mil Föhrling hittills åtnjutit. — Hr Sanermann, fom ut: förde Leonards bekanta fantasie öfwer swenska folimelodier, helsades af publiken redan wid inträdet med lifliga applåder, och belönades den utmärkte artisten dessntom under och efter utförandet med det mest lifliga bifall. — Hr Sauermann har, såsem fyneå af etttillkännagifwande i dageno tidning, af jörekommen anledning uppskjutii fin Concert till Onsdagen den 13 Augnsti. — Consert. Ehuru det torde funna anfes öf: werflödigt, wilje wi dot härmed påminna om den Cons jert, jom M:ll Mathilda Bnequift:Biondini gifwer nästkommande Onsdag d. 6 Augnsti, och att hr Sanermann änden då kommer att biträda. Widare underrättelser härom meddelas i annonsafdelningen. — S:t Nicolai Nuin. Wi hafwa erhållit den underrälteljen, att tullträde tll södra sidan af denna Fyrfos ruin halles öppet för allmänheten, enligt den Öhwerenss kommelse Hospitalorådet träffat med egarinnan till trädgårz den, hwarje Söndag och Thorsdag från EL 12 till 4 e. m. då Wakimästaren på Hofpitalet, wid tillsägelje derom, medföljer och är answarig för att ingen Ämvers fan sker; derjemte lärer äfwen å andra dagar med bereds willighet lemnas tillträde genom trädgården, om hos egarins nan förut derom göres begäran. — J sammanhang hära med anje wi of skyldige ant rätta en oriklig uppgift i tidningens förra N:o, der wi yttrade, att hr Hildebrand blifwit nefad tillträde till södra sidan af Nicolai ruin.

31 juli 1862, sida 2

Thumbnail