Gotlands tidning – 24 juli 1862, sida 3

Article Image
som inför publiken, omfattande de flesta af våra konstdomare och konstvänner, musici och hennes lärare såsom Gunther. Lindblad m. sl visat sig såsom en af glanspunkserne i hennes spel. I scenen med juvelskrinet t. ex., gaf sig bifallet luft i förnyade applåder från salongens förnämsta platser och i sista akten fylldes månget öga af tårar, när hon som vansinnig med djupt rörande natursanning återgisver de halfvaknande reminiscenserne af det första möwet. Från enstaka kritikers yttrande våga vi derföre vädja till hufvudstadens bildade theaterpublik. som alltid gjort m:ll Andre rättvisa för hennes mångsidiga talang, hennes varma intresse och trägna konststudier, huruvida full rättvisa finnes i förkastelsedomen daall det fina i sången och det idealisliska i spelel genom henne gått förloradl.a Huru skeft bedömas ej i allmänhet konst och huru behandlas och betraktas konstnärer ivårt kära Sverige? Wickenberg gick med darrande knän. full af talang, ned en afton till Stadsgården för att dränka sig, han hade ej ätit på tre dagar, och han tänkte taga sig vatten så godt öfver hufvud som att steg för steg i Akademien gå och bocka för — strömmen! De hedersmännen af svenska kärnadeln Bondarne och Ankarsvardarne drogo konstnären upp igen och Ludvig Philip satte vidare kurage i honom. Museet i Louvren eger hans mästerstycke. och hans äldsta kamrat och vän som skrifver dessa rader har i sina samlingar den brödbit, som Guds finyer (framme vid alla lifvets skiften för så väl höga som låga menniskor) hade genom en mätt hamnbuse lagt på Stadsgårdens kaj, och hvilken Wickenberg tog upp, gick hem och tackade Gud för det dagliga brödet, som han sedan aldrig saknade. I musiken se vi sednast huru den älskliga svenska näktergalen Jenny Lind under sina vingar utan jalousi tagit Louise Michal som nu bäst å her Majestys theatre förtjusar gräddan af Englands fina verld, tbe higt Life of the season. Hvad m:lle Andree beträffar, har man här i korthet sagdt kongl. theaterns bästa ton, och den tonen har skola, det är Duprez skola. Svenska konstnärerne böra derföre så fort som möjligt ge sig ut, derföre är också halfva målarskolan uti Dässeldorf som Paris. Utomlands hedras svenska sångare hvilka här hemma ratas. W—Lt. I Postoch Inr. T. för d. 19 Juni läses: Trots den vackra sommarqvällen och de ljumma vindarne, som locka med makt ut i det fria, gass Fausta i går för temligen godt hus. M:ll Andree, en innerlig, täck och ljuf Margaretha, skördade lifliga applauder, så väl för sitt brillanta och fint nyancerade föredrag af valsen som för sitt i öfrigt själfulla ätergifvande af Margarethas parti, särdeles i sista akten, der m:ll Andree icke allenast är en utmärkt sångerska, utan äfven i dramatiskt afseende lyckas ganska väl.

24 juli 1862, sida 3

Thumbnail