ljerde brefvet till Nisse. Stockbolm d. 4 Juli 1862. Det sjerde allmänna Skandinaviska studentmötet är nu lyckligen och väl afslutadt och våra Upsalensiska Kopenhamnsfarare återkommo hit d. 19 sistl. Juni kl. 3 5 e. m. under samma missgynnande väderlek, som varit dem en trogen följeslagare under hela färden. Men hvad betyder ogunstigt väder för den, som öfverallt mötes af gunstiga och välkomnande blickar, och den som mottages med stormande hurrarop och under regn af blommor, bekymrar han sig väl om den storm och det regn som uppenbara sig under mindre behagliga former? Ånej ! och derföre bör det icke heller förvåna någon om de lefnadsglade studenterne. trots de anti-skandinaviska herrarne Neptunus och Jupiter Pluvius, ur fullt mått njutit af sin fård och med förtjusning återkalla den i sitt minne. Mottagandet var öfverallt under resan hjertligt och i Köpenhamn dessutom storartadt. Danmarks konung, aden folkekjere Fredrik den Syvenden undfägnade sina gäster i Fredensborgs park med en splendid middag. Här var det som — då en störtskur tvang hela sällskapet att söka sin tilllykt under borden — den gladlynte monarken skämtsamt yttrade, att det var aham en stor förnöielse att se det ban så fort lyckats få sina gäster under bordet. Men icke blott kungen, hvarje dansk täflade om att visa sin välvilja och sitt gästvänliga sinnelag. Från Christiania Universitet hade många äldre slutit sig till de unga deltagarne och ibland dem skalderna Munch och Welhaven samt Krogh, densamme som i förening med Dansken Carl Ploug (Fedrelandets redaktör) gaf första väckelsen vill dessa studenttåg. Och dessa studenttåg — utan att ingå på någon djupare undersökning af deras politiska vigt och betydelse — äro frukten af en vacker och aldel tanke. De hafva åtminstone haft det goda med sig att de kommit Nordens folk att närma sig hvarandra, att lära känna och tro på hvarandra, att, tvärtemot plagseden i fordna tider, motas med öppen i stället för med knuten hand, med kärlek j stället för med hat i hjertat. Hvad den kalla beräknande politiken icke mäktar, det är ofta lätt att åstadkomma för förtroendet och kärleken, och Nordens ungdom har under ett par decennier uträttat mera till Nordens gagn än den finaste statskonst i alla tider kunnat göra. 4Gammalt sörståndigt folk må runka aldrig så förtvifladt på sina akloka hufvudens. säkert är att dessa färder icke äro sådant nonsens, sådana Don Quixotterier m. m., som de från sin tråkiga erfarenhets synpunkt äro benägna att antaga. Det har till och med händt — det bar jag hört många påstå — att dessa buttra Herrar, som medlidsamt lett åt denna ungdoms förboppningar och entusiasm, sjelfva kunnat blifva en smula uppvärmde, kunnat glömma sin gamla tvärviggsnatur till den grad att äfven de i nåder förklarat, att iden till de der stutdentwfröjderna icke är så oäfven, då de sett sig om