Gotlands tidning – 22 maj 1862, sida 2

lnteckningars meddelande eder postponerande emottaga de länehandlingar Ombudsmannen innehaft. dels och att med utfärdande af begärda gravationsbewis dröjt längre än wederbort. Hwad första delen af anklogelsen widkommer, så wore det för mig alldeles tilräckligt, att derå swara, att hwarken Ombudsmannen eller annan perfon å den dag sistlt. års bösteting olsluto:s anmält sig wid Hirodsrätten för att få sördindelse til Hovotbete-Föceningen bärstädes inteckaad eler inteckning postronerad för tilltänkt ingång i denna förening, och att ett enffudt samtal emellan mig samt Ombudsmannen, entigt det i Swerige gällande rätts dillstånd ef rimligen fan utgöra föremål för ontlagelse eler Gmbetamondtabets behandling. Ånnu mindre fan ett sådant samtal, derom hwarken jag eller den andre famtalande är förbunden meddela uprivaning, detrat tas fåfem embetsfel eller fel i domare-embetets utöfning. Dock will jag icke förneta, att enligt min åfigt hade jag ide worit pligtig, att å utflagsdagen eder den dog då tinget skolat afstutas, föredraga, genomläsa, aranska och refolvera öfwer de 150 inteckningahandlingar, fom Hopotbeksföreningens Ombudsman å sisljörflutna Winterting intemnatsi sörening med förmonderskapshandlingar, upptagande omfring 60 88. i förmynderskapsprotocollet. Denaa min åfigt stödjer sig på söljande grunder. Sedan kungörelser utgått om utslags och besluts afkunnonde i alla ej med laga slut afhulpne mål och ärenden under tinget jemte expeditioners utlemnande, måste naturligtwis sådant i jörsta rummet werkställas, enär eljest de största oordningar komme att äga tum, såsom rättö-föfandes och parters refor förgåwes att hemta fina handlingar, förluft af satalier, exvedittoners omsktifning med annan datum och befwärshänwisning m. m. På den återstående korta tid fan Domhafwanden wisserligen ide förwägra emottoga handlungar, ehuru sådant bör till god ordnings bibehållande undwitas och motarbetas. Att nu eitet Den tid, fom åtgått till öswerläganing med Nämnden om U:flag och sådanas affunnande på den forta återjiående tiden till rättegångstimmans slut, fom enligt Kongt. Förordningen den 27 Maj 1801 är beftåmd till tl. 7 på aftonen, emottaga, uppläsa, granska och refoivera öfwer en sådan mängd handlingar (närmare 200 ft) ligger säsom Just.-Kanslets-Embetet i likbet med hwarje opartisk domare lärer inse, utom mensklig förmåga, och således älven utom min. Att åter sedan dag bliftvit bestämd och kungjord för tinget8 asslutande, (ifmäl hålla på med tings-göromålen, utfätta dagar till tingets förlängning, mottoga handlingar och ansörningar m. m., tan acke ut någon synpunkt rättsärdigas och skulle twifweldutan ådroga den, fom sådant företog ett strängt och rättmilt answar. Derigenom skulle det slutande tinget gå tillsamsammano med det börjande. En wiss oh bestämd gräns måjte finnas emellan slutet af ett ting od) det, fom derefter skall vörla Oh denna gräns är den, efter uvoläna tungörelset tilltännagifna dag för aftunnande af Uislag oh beslut i alla under tinget förehajda mål och ärenden, fom ej tilllörne med lag2 slut arbulpid. Att godtockligt flytta eller öfwerskrida Henna gråns ligger icke i domarens makt. Men om det äfwen warit möjligt, att under de få återslående timmarna af tingets sista dag mottaga, granska, uppläsa och resolvera öfwer en sådan mängd handlingar hade det dock bliswit alldeles omöjligt, att uppsätta protocoller och utskrifwa expeditioner inom den i Expeditionstaxan bestämda tid efter tingets flut, tv författarena deraf hafwa icke täntijeller föreflällt fig något fådant. Wid ett få beskaffadt eget förhållande har jag tänkt mig blott 2:ne möjligheter, för attoflandertigt uppfolla tillkommande pligter och ej föranleda oredor i domare-göromålen, fom omfatta lifa wigtiga och dyrbara föremål, fom Hopotheks-Föreningens inteckningar. Den ena, som efter hwad jag hört skall begagnats af en blano de utmärttasle och skickligasle häradshöfdtngar, fom någonsin beklädt ett domaresäte. beståt deri, att til påföljande ting uppskjuta de å utslagsdagen anhängiggjorda åtenden, enår tiden å denno dag, såsom för helt andra ändamäl bestämd, ej medgåfwe fötetedda handlingars närmare granskning. då större mängd deraf förekom. Den andra utwägen består deri, att Domhafwanden äi domstolen skrifwer särdigt protokollet öjwer de bandlingar, som måste å Uistagadagen af honom emottagas och dermed fotrjarer til rältegångstiemmans flut, hwareftet någon skoldigbet för domaren icke sinnes, att å den dagen emottaga, uppläsa och resolvera Öfver handlingar. J affeende på anklagelsen i öfrigt eller, att de begärda gravationsbemifen ide nog fort blijwit erpedierade, få är det wisserligen riktigt, act Ombudsmannen på aflemnad förtedning å imeckningar, fom borde expedieras jemwäl wertstält anteckningat om gravattonsbewis, men denna förteckning, war ej exact och tunde jag ej föreställa mig annat än, att meningen warit den, att gravationsdewtsen såsom alltid manligt är i afseende på bewiljade inteckningar, skolat expedieras efter tingets slut.; SÅ måjte äfven Ombudamannens åsigt warit, enär han å Utslagsdagen lemnade en fullsländig fötteckning å alla gravattonsdewis, fom äskades, och hwilken förteckning mar i flera delar afwitande från anteckningen å listan öfwer inteckatngar, hwutten till Omdudsmannen återställdes med de utskrifna expedttionerna såsom jag will minnas, någon dag i sistt. Mars månad. Som Kongl. Förordn. d. 8 Octodber 1861 om ändring af stodgad förmånorätt emellan borgenärer, bestämmer, att den ej skall tillämpad i twister förr än med år 1863, få hade man änven häraf all anledning, att förmoda, det grova tionsbewis öfwer de under sednaste winterting intecknade fastigheter skolat utfärdas efter tinget. Då emellan detta tings slut d. 30 April samt d. 10 Maj, när Hopotrbeks-Föreningens Dirertion ingått med angijwelsen till Jutit.e-FKanflers-Cimvetet, endast förflutit 8 arbetsdagar, få bemställes, om det end är rimligt, att fordra, att under denne ud, fom äfwen af andra emdelsgöremål upptagits, 110 st. gravationsbewis deraf 15 affeende flera fastigbetet skolat wara uppsatte, utskrifne och collattonerade. Enligt den erfarenhet jag haft under min nära 20-åtiga embetamanna-werksambhet på Gotland, erfordras aldra minst 2:ne samfälda dagar för genomscende af 30 inteckningsprotodoll mid Gettonds Norta Härad för uppsåättande af ett gravationsbewis, men fom dermed är förkunppadt stort answar och ett för bifeende lätteligen fan äga rum, bar jag aldrig wågat utfärda sådant bewis med mindre inteckningsprotokollen 2:ne gånger blifwit genomsedde, få att till utfärdande af ett gravattonsbewis erfordras 5 dagar åtminstone. (2) Alt på en gång handlägga wanliga domaregöromålen och utarbeta tinget lamt fullborda extra göromälet, expedierande af 110 grovattonsdewis til Gotländska Hypetbers-Föreningens Ombudsman, utom till andra personer, fom sådana bewis begärt, hade icke heller wartt mig möjligt. Om jag och KR 2, AT OM oo cr Mm Vom ff ÅA a 22 re bb Ab AR