vågar knysta; hvar och en vet att hans framtid ligger i vederbörandes händer. Den aktning för det högre befälet samt det förtroende till dess öfverlägsna egenskaper som i fält är den enda säkra grundvalen för disciplinen, måste efterhand försvinna. Men hvad gör allt detta, blott det styrande kotteriet får fram sina vänner, fränder och anhängare? Mönstring med Artilleriet, Wisby Infanteries och SJögaresfompagnier samt Mufikzcorpfen försiggick Hhärftäs des d. 3 dennes och förrättades af t. f. Militärbefälhafs waren, Ofwersten m. m. Frih. dAlbedyhll. — Ders wid förekom åtskilligt som wäckte en wiss uppmärksamhet, och då man ipdligen kunde igenkänna det bekantblifna omstöpningsbegäret, fom på sednaste tiden låtit fig här förmärkas, få war det ide heller utan, att man blef lis tet förwånad, då man erfor att fompani-deferna, wid uppläsningen inför fronten af wissa manliga punkter af conventionen äfwen woro anbefallde, att dessutom uppläsa icke allenast stadgandet i 12:te punkten af samma cons vention, hwilken lyder sålunda: 12:o Så fort fom möjeligt är skola tryckta Exemplar meddelas alla Församlingar, så wäl af detta, som det af KrigsArtiklar och Reglementen, som kan tjena till deras efterrättelse. Hwarjemte Kongl. Maj:t i Nåder behagat faststålla hwad jag med afseende på Allmänna National-Armeringen härstädes för öfrigt i underdånighet föreslagit, nemligen: 1:o Att ingen öfwer 50 års ålder kommer uti Rullorna att antecknas. 2:o Att Manskapet emellan 45 och 50 års ålder skall utgöra en särskild Corps af Pitfförare eller Reserve. 3:o Att Husbönder, Arrendatorer, Hufwudmån för Rörelser och deras högst oumbärliga biträde likaledes dlifwa indelte uti en särskuld Corps, fom ej uppkallas til tjenstgöring förr än bögsta nöden det fordrar, och 4:o Att alla öfrige till Krigstjenst tjenlige versoner med undantag af dem, hwilka innehafwa publikt Embete eller Syssla på Stat, enrolleras för att på utsatt tid i Wapn genast inöfwas; i hwilket ofseende sammandrag af Exercitie-och Tjenstgörings-Reglementerne, samt Krigs-Artiklarne behörigen faslstälde, böra til efterlefnad utdelas. utan också föredraga nedanstående wackra uppmaning till den Gotländska allmänhet som år 1811 friwilligt åtog fig att här på ön bilda en nationalsbewäpning, hwilken upps maning fom läses i slutet af den då tryckta conventionås stadgan, är af följande lydelse: Och fom alle de, hwilka til Allmänna Natsonal-Armeringen böra och således äfwen uti 3:dje punkten omnämnde till en sårskild Corps wid Jnfanteriet indelte Personer, de där ej förr, än högsta nöden det fordrar till tjenftgöring mäge påkallas sitmål emedlerttd ofelbart böra i Wapn inöfwas, och göras skicklipe att funna, enligt sitt åtagande tillv Bandets Förswar mid Fientlige Anfall bidraga, hälft det är förgäfwes och utan ändamål, att af en först i nödens stund påkallad oöjwad och odisciplinerad, men bewärad Troupp kunna wänta, eller pårärna det förswar som till Fiendens fördrifwande med mandom och tapperbet, stadgad ordning och ståndaktig pålitelighet erfordras; altså, och i händelse en och annan skulle undandraga sig den skyldigheten, att owilkorligen efter kallelse på utsatt tid och ställen fig infinna för att exerceras, har jag funnit nödigt bärigenom förklarg, att ej någon äger rättigbet, att utan särskildt tillstånd förfallelöst afhålla fig ifrån anbefalldte Ererettie-möten och Samlingsställen mid det äfwentor oc) answar fom olydnad, ohörs samhet och motwilja ofelbart måste med fig föra; bwartill dock efter hwad jag hoppas, ide någon af Landets enige och mältänkande innebvggare, fom täfla med afla andra redlige Swenske Män uti undersätetia trohet och tullgifwenhet för Konungen och en ren kärlet för Fosterlandet, oförförd fig skoldig gör; Hwilket alt, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning bärigenom allmänneligen tungjordt warder. Wiebo å Lands-Cancelliet den 9 April 1811. RUDOLFT CEDERSTRÖM. J. F. Sturtzenbecker. a Att 12:e punkten upplästes, wäckte förwåning derföre, att just stadgandet i 3:e momentet blef af General Dals ström kränkt, dymedelst att enligt hans egenmäktiga tolks ning, det skulle erfordras att wara fyllda 30 år för att tillhöra denna särskilda corps eller infanteriet. Enär nu enligt swensk lag, hwarje mansperson wid jyllda 21 år är myndig och således Då fan blifwa lusbonde arrens dator (troligtwis afsåg Tit. Cederström härmed fin egen arrendator af Roma kungsgård?!) hufwudman för rös relje (således borgare och sadane personer, hwilka enligt sednare bestämmanden idka borgerliga vrkan, utan att ders före behöfwa ega burskap) — så måste General Dalströms tolkning synas icke allenast egenmäktig, utan äfwen flris dande mot ofwannämnde moment. Wi anse oss derföre böra betyga wederbörande ett tacksamt erkännande för den lagenliga tolkning, fom nu synes uppenbara sig i affes ende på denna del af conventionen, helst som man lärer wara betänkt på att förflytta de personer, bwilka angif? was i det åberopade momentet, fastän icke ännu warandk 30 år, från Jägares till Infonterisfompaniet; oh om icke alla, fom dertill äro berättigade, få nu åtnjuta fams ma rättwisa, få äro wi dock öfwertygade att de återstående efter wederbörlig anämlan skola erhålla dem. Men hwad fom åsyftades med uppläsandet af den enskilta önskan, fom framfältes i slutet af kungörelsen om upprättandet af en national:berwäpning på Gotland (bwils ken del af kungörelsen icke tillhör sjeljwa conventionen), samt i följd deraf frammanandet från skuggornas werld af framlidne Landshöfdingen Rudolj Cederström och Lands feereteraren J. F. Sturtzenbecker, hwilka i conventionelt hänseende nu borde få hwila i frid, föreföll wid tillfället 2. i tU Aiii 644.