Gotlands tidning – 2 maj 1862, sida 3

Sqwaller och Förtal. (Af H. Wergeland.) God morgon mor Rännström! Du har wäl hört, fan jag tro, den förfärliga händelse, fom drabbat wår stolta smedekärring. Madamen i dockskåpet, fom altid är så stor på, som braskar, och häller sina barn för goda att leka med annat hederligt folks barn i granskapet. Nu har bon fått en unge till, fom hon wäl fär lof att Dec hålla för fig fjelf, om Gud låter den lefwa. Ja, hon har länge nog gjort fig förtjent af en sådan tuktan; ty kommer du ihåg, — det är ej längre än fen i Måndags i förra weckan — då hon höll sig för god att komma i wårt sällskap hos tunbindaren. Men min Gud! den olocka fom händt henne är likwäl alltför hård; alla mens niskor måste ha medlidande med henne; ty Herre Gud! hon är wäl stolt och högdragen; men hon är likwäl wår medmenniska. — På detta sätt började mor Sladders ström sitt förfta samtal; och sedan hon slutat det brast hon ut i gråt. Men den andre hate ide hört något om den forgliga nyheten, fom tilldragit fig hos smedens. Hon fpetfas de öronen och gapade fom om hon wille sluka nyheten med munnen; men då mor Sladderström teg och fortjor att gråta, blef detta tillstånd henne olidligt; nej, nej, jag bar ingenting hört. Berätta! berätta bara! Låt mig höra hwad fom händt wår sturska grannqwinna. Wid detta häftiga utbrott höll mor Sladderström has stigt upp att gråta, torkade tårarne ur ögonen, tog upp fin snnodosa, bjöd systern en pris, och begynte fålunda med flytande tunga: Swab? Har dn icke hört det? och det skedde likväl redan i går afton klockan tre qwart på fer. Nå, få hör