Gotlands tidning – 28 mars 1862, sida 2

chler mitt rallstattttma stttsurt ptiget TOT en rafsfinerad tidning. Dessutom skulle de wanliga belsningarne till din hustru från min dito taga sig rätt roligt ut på tryck, t. er, huru många alnar på mark det ljusblå garnet räns ner m. m., fom du finner afhandladt i mitt postseriptum. Angående Hypotheksföreningen kan jag icke meddela dig annat än hwad du sjelf redan wet, nemligen att det gyllene löftet om pengars utbekommande i slutet af förra eller i början af detta året har blifwit totalt infruset under den stränga wintern. Jag kan icke åtaga mig att wara någon spåman i den rörelsen när mynt fås — fans ske L-z wille rådfråga fina stjernor eller gåsbröst och tjena dig med någon upplysning? — men få mycket är wisst att direktionens ledamöter äro ganska säkra och lugs na män, hwaraf följer att dina farhågor eller förhoppe ningar icke böra taga någon skenande fart, ty hwad fom icke medhinnas kunde år 1861, fan wäl ske 1871, om än det skulle inträffa här och der, att medan gräset gror, så dör fon. Troligen skall wäl och direktionen fe till hus vu det förhåller fig med den der nätta förtjenften du talar om rörande handlingars iordningåfällande. Du antager att de lånesökande warit 300 och att afgiften för iordningsftälflandet warit öfwerhufwud 7 Rdr, hwilket gör 2.100 Rdr. Jag wet allsicke om få är, ty det rör mig ide, men sannolikt är att förtjensten ide warit få stor — den wore ju eljeft ett plumpt rofferi. Mu till den wigtigaste bland dina frågor: hwilken är opinionen på Gotland angående reprefentationdsrefors men — för eller emot? Jag wet hwilket swar du hellst önskar få, neml. att allt skall förblifwa mid det gamla, kända och goda, ty ditt waljpråk är: Stål för dem fom swårdet bära, Stål för dem fom ordet lära, Stål för dem fom handel föra, Stål för dem fom plogen föra. Wisserligen har äfwen jag warit belåten med wår nuwas rande ståndoförfattning. Men — det olytliga politifta misnöjet och det framrusande nyhetsbegåret (för att tala i din egen stil) skola otwifwelaktigt storma och ränna oms full dessa gamla stöd och tunga former, inom hwilka wårt riksdagsmaskineri sakta och säkert rört fig; derföre är bäst att i god tid omfatta några andra former fom äro tjens liga för den unga tiden och att gemensamt arbeta på att dessa blifwa så hållbara fom möjligt. Alltså — bror Bertel — bort med de fyra stånden — Men bivils fen är, frågar du ånyo, den allmänna tanken på Gotland rörande den agiterade representationsreformen 2 Här förs utsätter du säledes att Gotländningen tänker .... i sanning ett godt witsord. Nåwäl: låtom oss se till hwad han tänker. Wår betraktelse sönderfaller fa prosten i 4 delar: hwad 1:o riddersmannen 2:o presten 3:o borgaren 4:0 bonden tänker. Hwad de högwälborne här på landet tänka, wäger icke mycket, då frälseståndet har få få ledamöter. Dock yttrade en ibland de mest aktade adelsmän för litet sedan i ett sällskap der talet föll på rikodagen att han ogillade hwarje på börd grundadt företräde. Cåledes äro tankars ne åtminstone delade, det wet jag för wisso. Hwilken åsigt har högw. presteståndet i denna fråga ? Du menar att pluraliteten af detta stånd är confervativt? Nej, säger jag och will bewisa det. Man har alltid och med skäl delat presterskapet i det högre och lägre prefters skapet, och denna fördelning grundar fig icke allenast på wissa gradationer af lärdom och wunnnen befordran utan jemwäl på olika åsigter. Det högre presterskapet, från och med Biskopen till och med titulärprosterna wid alla feta pastorat, är egentligen det jom haft säte och flåms ma wid riksdagsförhandlingarne och detta prostkotteri, till antalet underlägset, står såsom en man wid förfwas ret af fin kära ståndsförfattning. Det lägre presterskapet deremot, kyrkoherdarne mid små och medelmåttiga paftos rat och hela den obefordrade skaran, har deremot haft fina sakförare och gynnare wid rikodagen — ide i der warande prestestånd utan i de andra folkwalda stånden, och af denna erfarenhet upprepad år efter år måste tyds ligen följa, widkommande det talrikare s. k. lägre prefters skapet, en opinion fom lutar starkt åt reformens sak. Härtill kommer att inom presterskapet till följe af de högmögendes förakt för alla billiga jämnkningar i before dringolagar, i utgörande af pålagor m. m. (hwaribland det orättwist fördelade och tryckande rifödagsmannasarvos det) enigheten ide har — politiskt taladt — något färs deles starkt band, hwadan de fleste önska, om de än ide högt uttala fig för, en reform fom lemnar dem den bäs sta utsigt till en styndsam reglering af egna, wigtiga ins tressen. Kommer nu ordningen till borgareståndet. Min fäns da förkärlek för detta stånd ursäktar du wäl. Ty wärr måste jag tillstå att borgareståndet såsom rikostånd eriftes rar blott till namnet. Jag är harmsen deröfwer att dets ta stånd såsom ett läskpapper förmåtts att insuga andra mångfärgade utflöden. Det är detta stånds amalgames ring med andra beståndodelar fom rubbat mina fordna pelitiska åsigter. Sedan upplösningen engång börjat få maste den nu fortgå. Hade borgareståndet warit ett stånd fom fordom, få skulle jag förswara hela ståndeförjattningen. Men till saken. Borgareståndet, det will egentliga säga: stadens husegare hafwa likasom bondeståndel, enligt min mening, allt att winna, men ingenting att förlora på allmänna wal, och fördenskuld måste bådaderas benägens