Gotlands tidning – 28 mars 1862, sida 2

Bref till min wän på landet. Gamla hederliga Bertel! Roligt att du ändtligen bröt den långa tystnaden oss emellan. Jag längtade rätt efter de wälkända fris piga raderna af din flora knöliga näfwe för att få höra buru du mår. — ÅÄr mwäl bäft att jag lemnar alla ars tigheter åsido och genast företager mig att få godt jag fan kejwara åtminstone några bland dina många frågor rös rande ställningar och förhåftanden. Men stoppa nu först din gamla pipnubb och slå dig ned i soffhörnet, — wänd under en liten stund bort alla tankar på lata drängar och råmande kor! Att du ännu brummar wäldeliga öfwer posttyraniet som med enwåldsmakt, hånande den allmänna opinionen, förstört wår gamla goda landtpost, finner jag naturligt, ehuru din klagan ide hinner längt. Wärst är att jag icke har något tröstemedel för ditt fårade hjerta, ty ute figterna till återgång eller ändring i den delen äro jalls deles förmörkade. Klinte postkontoret war oh blef för eder sudergutar en swår stötesten, — ja en förargeljeblips pa fom ide en gång den skickligaste bildt-huggaren hittills hwarken förmått att afmejsla eller genombryta. — Men egentligen borde ju denna s. k. postreform wara i din