Gotlands tidning – 7 mars 1862, sida 2

presentantkammaren har antagit lagförslaget om utgifs wande af 10 millioner dollers i kreditsedlar. General Stone, fom anförde unionstrupperna uti det m isslvyckade öfwerfallet wid Bulls Bluff (Lecsberg, den 28 Oktober bar blifwit häktad och skickad till fåstet Lafayette. —) Den 4 Febr. på aftonen hade general Burnsides erpes dition bemäktigat sig ön Roanoke och derstädes landsatt trupper. Febrar hade i defa sumpiga trakter angripit expeditionen, fom deraf hindrats att framrycka mot Norfolk. Från Vera Cruz har man underrättelser of den 21 Januari öfwer Havana, dit den spanska generalen Gasset bade ankommit. De allierade hade utan att fammans drabba med mexicanerne framryckt till Espiritu Santo, fom ligger något längre inåt landet på wig till hufiwuds staden. General Miramon, den förre mericanffe prefis denten, hade från Havana afgått till Bera Cruz. Det nya kabinettet i Portugal lärer komma att till största delen bestå utaf def förra medlemmar. De nya skola wara Anselo Broncamp såsom filnanss, Lobo dAvila såsom marinz och Ferreira såsom justitieminister. J franska senaten blifwa debatterna allt häftigare å båda sidor. Prins Napolion har hållit ett tal, som wäckt oerhörd sensation bland partierna. Han förfwaras de det moderna samhället mot legitimisten Larohejaques lains anfall. Denne representant af kontrarcvolutionen, sadecprinsen, fordrade pressens frihet, Prinsen återkallade i hans minne en artikel uti Veronas tidning; den war inspirerad af Osterrike och innehöll just detsamma fom Frankrikes klerikala tidningar yrka. Talaren förklarade sig wara en wän till grefwe Persigny, men han hade förebrått den sednare att han ginge för långsamt framåt. Han fade att man i Rom skvymfade kejsaren samt erin: rade. om, att Napoleon I återwände från ön Elba då ropet skallade: MNed med emigrantadeln, de förrädarne (traitres). Flera senatorer hörde orätt och tyckte att prinsen fade prefterna (pråtres) hwilket föranledde häfs tiga interpellationer. Prinsen fortfor: För mig är feje sarriket detsamma fom ära i yttre måtto, tillintetgörelse af 1815 års fördrag, en storartad författning, Jtaliens ens het, hwars allians wi behöfwa, inre ordning, men äfwen frihet, synnerligen pressens frihet, offentlig underwisning fri från religiösa kongregationers skrankor, mängdens wäls måga och utrotande af medeltidens bigotteri. Han föres brådde Larochejaquelain och de klerikale, att de söka en allians med Osterrike, de italienska furstarnes återinfäts tande och inre jörtryck. Han citerade Thiers, fom 1845 fade att han alltid skulle tillhöra revolutionens parti till och med om regeringen fölle i de radikales händer.