Gotlands tidning – 21 februari 1862, sida 3

efter en stund upprepade s sin anhållan, då doktorn måste sätta sig i andra ändan af salen. Efter afkunnandet af juryns dom blef mr Windham buren af åhörarne ur salen ned till sin vagn. Elegi wid en Benmjölsfabrik. (Ur La Veranda af Orvar Odd.) Af alla den nyare tidens nirellerande inrättningar — och de äro oändliga! — wet jag ingen, fom i radie kaliom fon jemföras med en benmjölsfabrik. Den allmänna rösträtten, genom hwilken den simpla arbetaren och bonden här och der erhållit en volitisk bes tydelfe i wissa fall lika stor med ercellensens och prelatens, år ett påfund eller, rättare, ett uppkok af gammalt beds niskt skick, fom wisserligen fan gifwa anledning till måns ga allwarsamma betraktelser. De fabrif:flifade yllekoftorna hafwa äfven Enormement bidragit till att jemna många olikheter och blanda folk huller om buller med hwarandra. De hafwa genom fin upprörande prisbillighet lyckats winna insteg öfwerallt, de hafwa warit lätt åtkomliga för hwad man lallar atoutes les boursese, och de hafwa befunnits lika beqwåma ar hennes Nåd, fom af hennes Nåde piga. Speciellt hafwa de på sitt samwete att hafwa grundligen undergräft all den poesi, som ligger i nationalkostymer, ech de hafwa genom ett slags toilettens kommuniom rört dalkullor, wärdshueflickor, wingålerskor och grisetter ihop i en klunga af uniformitet, der landtlig oskuld, sekelsgammal enkelhet, dygd och seder, ide längre utan en synnerligt grunndlig undersökning låta fig skilja från koketteriet, hunvudftadås förfiningen och fåfängan. Omnibusarne! hwad fall jag säga om omnibusarne? Defa ekipager till några öre entröen, der kammarjunkaren och kammartjenaren, hojfmarskalken och hoislagaren, en Wachtmeister och en waktmästare kunna af ödet (jag antager ett plötoligt rengwåder!) blifwa trängda tilljams mand under samma tak, hwad jäger jag? inom samma knappa fyra wåggar, der man icke fan undgå att arms bågas med hwarandra, att beröra hwarandras knän, att trampa hwarandra på tårna! Sjelfwa ångbåtarna innehålla ett demokra tiskt element, fom man förgäfwes föft att korrigera för:nedelst de hvens ne särskilda afdelningarna af akterdäcksplatser och fördädtd platser. Sammanlunda med jeruwägstågen. Jag Har sjelj någorstädes i Tyskland ju: tit i en jernwägokupå midt emellan en rikofurste och en erkebiskop. Jag kunde nämna diverse annat, men jag mill ins skränka mig till att upprepa, det af alla dessa mer eller mindre moderna uppfinningar till undanrödjande af alla behöriga skilnader mellan wilkor, rang, kategorier o. m. d., är der werkligen ingen, som ens på hundra mil kan närma fig en benenjölefabrik. Det war mitt första ord, och det bliv mitt fifta. Det är uti sjelfwa andemeningen af en dylik fabrik någonting demoniset. Här är ej längre fråga om en billig resarm, bet är öppen revolution, en permanent, allt hånande, edt lika konsideratiozelöst söndersmulande och om hrartanndt hoprörande revolution. Det är i detta simpla och skäligen grofwa machineri ett kannibalistt trotå mot all natatens ordning; dessa rklubbor, fom regelmeös sigt lyita och sänka sig för att förwandla till ett mjöl allt hwad som kommer under deras tunga Hag, tydag mig i mjugg artifulera ett sataniskt föratt öfwer och åt hela werlden, och de arbeta derunder med en få nedrig pjertans luft, fom om de hade på ackord åtagit fig att på några timmar fötstöra hwad hela århundraden frams bragt. Man måste medge, att det i benmjölofabrikationens ite ligger någonting siorartadt, men det är fublimt ar det slaget, fom kommer håret att resa fig på end hufwud. Här är tendensen ej endast den, fom hos allmänna rösträtten, att nivellera menskliga fånd och milfor, men att nivellera alla gradationer inom hela den animali: ska werlden. Venmjölefabrikatienen jemnar ej blott alla särskilda menfiliga förhållanden, skönhet, otäckhet, ungdom, kreppsligt förfall, wälmåga, misere, bögbet, lats weri, Mille, fånighet, — den sammanblandar ärwen, Us tan att låta sig al något genera, menniskan, skapelsens herre, med djuret. Detta är det hemska och alldeles auniquaa wid beraga da procedur ... Jag met ej om ni riktigt tänkt er en fabrif för bens mjöl. Det är en inrättning, som icke ketöfwer wata så fafligt stor, för att ändå leverera pr dag ett ganska betydligt qvantum af ett mjöl , wäl tj så int, som t. ex. strösocker, men likwäl rätt väl krossadt och fammalet. Till detta etablisfemang föras hela lass med gamla ben, det mesta samladt efter med hälsan förtärda kalsstekar, rådjur, lamhufwuden, refbensspjell, efter slagtade hästar, skjutna hundar, sjelfruttnade kattor o. s. w., men def utom äfwen allt hwad från gamla kyrkogårdar tid efter annan måste bortföras för att ej förwandla hela terräns gen till en benhög, der ingen ärlig kristen menniska mer skulle få plats. Allt detta betalad med en spottstyfwer efter viktualiewigt. Rudimaterie: kastas upp i en hög, derifrån det allt