Gotlands tidning – 17 januari 1862, sida 3

Vesuvii utbrott. Timed korrespondent i Neapel skrifwer den 21 Des cember härom ytterligare följande: Berget har under dens na wecka warit mer eller mindre skakadt; i Tisdags has de wi ånyo en eruption, lik den förra i storartad prakt. 98id hwarje skott, fom få att säga serwerades af berget, uprsteg en pelare af aska, till formen lik en kolossal tall med lummig krona, fom strök af mot föder, Då strax ett nytt skott hördes, en ny askpelare uppsteg o. s. w. När de tunga molnen gåfwo sig af för den magt som dref bort dem och wattenångorna blifwit kondenserade, kunde wi på mellanstunderna se riktiga byar af aska urladda sig liksom laviner öfwer land och watten och de täta, swarta massorna sakta hwälfwa fig mot Capri, förmörs kande den del af kusten som ligger midt emot Ncapel. Täta blirtrar upplyste denna förfärliga scen och det fulla dagsljuset tunde ej förminska deras hemska sten. Wid solens nedgång sågo mi färgbrymingar få praktfulla fom man endast i de sydliga luftstrecken kan få se dem, och hwilka kastade sitt sken öfwer hela golen. Då mörkret fullständigt inträdt, jågos de röda eldoflammorna leka på Vesuvii hjessa. Morgonen derpå styrde jag åter min fos fa till Torre del Creco — ack min Gud! en stad Måens de blott på kryckor! Många frymplingar hafwa fallit, andra hålla på att falla! Projassorn Palmieri, den stora vesuvianska auktoriteten, bekräftar underrättelsen att mars ten höjt fig och hoppas att folket ej skall bygga några hus förr än marken sänkt fig igen, hwilket man bör inz