Gotlands tidning – 14 november 1861, sida 2

afgifwet betänkande d. 11 Mars 1859 hos Strrelsen för Allmänna LBågs och Wattenbvagnader i Riket tillstvrkte, att, i stället för södra landtarmen, en isolerad picrbyggs nad skulle, på omkring 300 fots afslånd från wåabrys tarens södra pierhufwud, uppföras, fom äfwen af nämns de Styrelse bifölls. Emellertid inkom i Nowember s. å till HambyggnadsDirektionen en skrifwelje från EkepsOmbudsman C. G. Bahr samt e Åp. C. J. Loberg, J. Bandelin, G. N. Wahlberg. J. P. Hufanz der och A. Westberg, deruti Direktionen gjordes upps märffam på: att den föreslagna mindre wågbrytaren eller pieren, b vaad under wattnet ar träd med en öÖfnvere bvggnad af sten och utan glacien på den sidan der is och wag komma att anfalla, icke skulle funna ega bestånd; — att densamma blefwe högst wådlig för inseglingen i storm; — och att tvänne moingsantate med en pafbansz de större boj wore lika ändamålsenliga och waraktiga, men mindre kostjamma; bwarföre betitionärerna anhöllo, att stadens innewånare måtte på allmän rådstuga höras angående denna sak, eller ockjå att Direktionen wille på wederbörlig ort söka utwerka stadens befrielse från denna för. hamnen alldeles obehöfliga och dyrbara byggnad. Denna skrifwelse föranledde Direktionen att berama ett sammanträde wid hamnen med petitionärerna, derwid man fann att pieren utan saknad och olägenhet både för yttre och inre hamnen kunde undwaras. Hamnmästaren Win: berg wid tillfället närwarande, yttrade äfwen fin fruktan för, att pieren i sitt isolerade läge icke kunde bestå emot påkänning af storm och is, samt rasad skulle tillskynda hams nen stor skada, hwarföre han fann båft att den ice blefs we uppförd. — I följd af allt detta beslöt Direktionen att infordra Majoren Remmers yttrande, hwilket i sinom tid Å, i ganska anstötliga ordalag; men K. Styrelsen för Låg: och Wattenbyggnader, ansåg fig, i 2 till Konungens Be fallningohafwande, icke funna hos K M:t förorda eller anmäla den hos Styrelsen gjorda frams ställningen om uppskof, dot tillerkändes HamnbyggnadsDirektionen wara deraf oförhindrad, att direkt inför K. M:t göra framställning rörande frågan. Wid ett fed: nare besök lärer Majoren Remmer förklarat fig wilja tillstvrka uppskof. Slutligen afgick äfwen skrifwelse till K. M:t i ämnet, deruti Hamnbyggnadö Direktionen yttrar fig sålunda: 7Mi sådana skäl och på grund af hwad Direktionen härigenom sökt att underdånigst utweckla, wågar Hamns byggnads: Direktionen, fom med tillförsigt motser att pamnbyggnadoearbetet mid yttre hamnen i öfrigt skall wara fullbordadt inom bestämd tid, härigenom i djupaste underz derdånighet anhalla att E. K. M:t måtte täckas i Nåder tillata att med uppförandet af den i stället för södra hamnarmen antagna pierbyggnad wid Wioby hamn, fins ge anstårtill den 1 Januari 1865, få att under denna tid må med tilljörlitlighet funna pröfwas huruwida nämns de byggnad för fullkomnandet ar Wiosby hamnarbeten är af behofwet påkallad eller icke; och Direktionen dereftet komma i tillfälle göra underdånig anmälan om Piers byggnadens undwarande, eller tid för def uppförande. På grund ar denna skrifwelse fann K. Mit godt att i få måtto bifalla Hamnbyggnads Direktionens anföks ning, att den ifrågawarande pierens uppförande under innewarande år ide erfordrades; men skulle Direktionen före årets slut, med ledning af då wunnen erfarenhet, till K. Mit, genom Def befallningehafwande på Gots land, i underdånighet anmäla, huruwida pierbyggnadens uppförande är erforderligt eller om densamma kan anses sasom öfwerflödig för yttre och inre hamnens skyddande. (fortsättning.)