Gotlands tidning – 25 juli 1861, sida 2

hon naturligtwis längesedan öfwerlemnat åt Padren, ty genom dessa stycken hoppades han kunna lemna bewis för, hwilken som wore den werkligt skyldige, hwarigenom då naturligtwis Alphonsos fullkomliga oskuld skulle bli å dagalagd. Men under det nu tåget långsamt nårmar fig Merico, skynda wi före detsamma och försätta oss ås ter i sällstap med Don Gonzales de los Torres, Dikta: torn Santa Annas geheimesekreterare. Det war wid middagstiden, tre dagar hade förflutit sedan likfärdens öfwerfallande i hålwägen inwid Veracruz, då Sennor Gonzalez erhåller, under det han satt wid skrifpulpeten uti palatset, en liten prydlig biljett, som underrättade honom, att hans adjutant, Don Cäsar, war återkommen från fin resa till det stora godset, till fmwil: ket han blifwit sänd med uppdrag, och att han nu Ons skade aflemna rapport om huru uppdraget blifvit fulls gjordt. Don Gonzalez afkortade derföre sitt arbete så mycket som möjligt och sprängde derefter, full ar otålig: het till kasernen, hwarest Don Cäsar wäntade honom. LunHet; bunnet uvguve denne till honom redan på långt håll och strart derpå sprängde de af på fina raska häftar till det landthus, hwarest Don Gonzalez brukade anlägga fina fsörklädningar, innan han wågade beföka Det enstaka wärdshuset wid kanten af skogen. Först nu, när de hade uppnått landthuset, ansåg fig Don Gonzalez få betryggad för lyssnare, att han kunde uppfordra fin adjuz tant till en noggran berättelse, fom naturligtwis denne också afgaf. Och det war just ingen fort berättelse, så mycket mer som Don Gonzalez ej sparade på frågor; men ju längre Don Cäsar kom i fin berättese, desto Ela vare lyste ögonen på geheimescereteraren, och då ändtlis gen den förre hade slutat, få utropade åfwen den fednas ve med triumferande leende: wunnet, wunnet! Dock,