Gotlands tidning – 25 juli 1861, sida 2

Om utanläsningen af katekesen. (Forts.) Wi hade ämnat låta Lektor Wallanders anförande i dess helhet inflyta, men måste för bristande utrymme ins skränka oss att af der följande endast intaga, hwad som synnerligast ådagalägger fåfängligheten och skadan af den kunskap man inhemtar genom utanläsning, äfwensom 02 tillbörligheten af katekesförklaringens uppställning i frågor och swar och hur denna genwäg leder till lojhet hos lär raren och lärjungen, samt werkar det resultat, att han lär sig bli en kristen mer efter gehör än af förstånd och hjerta. För beqwäma eller odugliga lärare är denna frågas och swarmetod wisserligen en stor lättnad. men om wi betänka att i den rätta kristendomsunderwisningen hwarken ofunniga eller genwägsälskande lärare böra förefinnas, få äro wi gerna med om lektor Wallanders förslag att ite begagna andra frågor och swar än förnuftet såwäl hos läraren fom lärjungen dikterar, och att den lärobok, fom i kriftendomss underwisningen är den rätta, bör uppställas fåfom en förs klarande hänwisning till bibeln. — Emellertid måtte wäl Lektor Wallanders uppsats skakat religionslärare och kons sistoriales, fom wisserligen redan klagat att deras Eriftens domsunderwidning ofta röner föga framgång eller fom wisat fig eniga i beslutet om inpluggningsmetodens biz behållande. — Wi fortsätta härefter med följande utdrag af Lektor Wallanders anförande: 7XVäl är det en sanning, att minnet hos den unge tidigt utwecklar fig, och att detta Oland själsgåfworna möjligen fan anses hos honom intaga främsta rummet. Men då erfarenheten lär, att minneolexan dock manligts wis snart nog är förswunnen, och då det dessutom icke kan wara underwisningens mål att ensidigt utbilda någon förmögenhet på de andras bekostnad, få torde det wara af wigt att fe till, det ej en oförståndig katekesläsning bringar wår andeliga warelse till det bedröfliga skick, att den träder halt och lemmalytt in i lifwet. Minnet mår ste under ungdomsåren särdeles mycket anlitad, det måste wara i sträng werksamhet, men det må noga märkas, ej som herrskande, utan som tjenande. Der andens öga sofwer, der gör minnet tinga nytta med all fin ståt liga utrustning. Nu är det en erfarenhet, att just emedan minnet är särdeles waket hos barnet, få är detta oc den gåfwa, fom detsamma under skolarbetet helst anlitar. Har man en gång föreskrifwit barnet, att lexan frallor: I dagrant inpräglas, få uppmanar man det sedan före gäfwes, att först göra fig reda för lärostyckets innes häll, innan det läses utantill. Bemödandet att ffärs på uppmärksamheten på orden, ordställningen och ords ningen inom lärostycket leder nemligen barnet snart helt och hållet in på ljudets område. Ljndet låter Bates kesstycket följa på katekesfrågan, likaså wäl fom det ej fäls lan förenar partier ur olika stycken. På samma gång fom sålunda kalekesstycket, efter den wanliga och af ers kebiskop Lindblom föreskrifna underwisningometoden, leder bort från bibeln, så leder sjelfwa utanläsandet äfwen bort från tänkandes område. Kommer så härtill, att läraren uppgifwit allt Hopp att frammana någon tankes fjelfiwerks samhet, eller af någon annan anledning till större delen försummar detta, få injes lätt, att barnet sjelft, dels ge: nom den oriktiga ledning, fom deraf blir en följd, dels af naturlig drift, snart skall Helt och hållet wara inne på den för hela lefnaden få försoffande och all andlig werksamhet dödande afwägen att sluka allt wetande fom utanlexa. Då derjemte besinnas, att religiondunderwidningen, åtminstone inom folkskolan, intager ett särdeles