Gotlands tidning – 20 juni 1861, sida 2

ingenting förefallit, fom kunde berättiga någon att forts farande anse denna trakt stå i dåligt rvkte. Nifmwål före mådde allmänheten ej öfwerwinna sin fruktan för stället, cch om man hade bjudit betydliga summor för att förmå någon att ensam, nattetiden, taga wågen åt det enstaka wärdohuset i skogobrynet — få förgäfwes, ty fruktan skulle besegrat winningolvsinaden. Sennor Gonzalez de los Tor: res och hans adjutant sntes dot ej känna någon sädan fruktan ty de sprängde hurtigt framåt och raka wägen till wärdehuset. Det syntes tydligt att de redan ofta warit här, ty de hittade wägen trots den mörka natten och läto sig ej hindras hwarken af stubbar, diken eller andra binder. Till och med histarna mätte warit förs trogna med localen, ty de ökade farten ju närmare de kommo utan att behöfwa hwarken känna sporre eller rid spö. Och dock kunde en obekant ej ännu uppiäcka något hus! ännu för en qwarts timme sedan hade man tyckt fig märka, på långt afständ, ett ensamt ljug uti bygg: ningen, men då de kommo få nära att man inifrån fune de höra hästtraj och Anäggningar, få hade ljnset plötös ligt förswunnit och wärdehuset war höljdt i det djupafte mörfer, få att det fåg ut fom detsamma antingen wore obebodt eller dess innewånare i god ro lågo i sömneno ormar. Ej en gång fallet af hundar, dessa oundgängs liga bihang för ett spanskt wärdahus, lät höra fig, ehuru sadana funnos der; men Defa kände wäl närmare de nya gästerna, tv de sprungo emot dem, hoppade af glädje framför hästarna och utstötte detta djupa tjut, fom hos dessa djur tillkännager den högsta förnöjelse. Don (Son: zalez ywisslade tre gånger på ett eget fått, då han med lin följaslagare anlände till den enslaka, oansenliga bvags ningen, och strart derpå syntes tio eller tolf farlar, hwilka wisade fig mycket beställsamma att afbetsla här