Gotlands tidning – 13 juni 1861, sida 2

talladt Fridyhem. w. Di. lärer äfwen hafwa funnit stället rikt på noturskönhet och i allo angenämt. Kl. 10 på aftonen infann sig Allmänna Sångföreningen med sin wackra fana utanför residenset samt gaf en serenad för H. M., fom slöts med folksången, och behagade H. M. utttycka sitt nådiga wälbehag öfwer denna fångförenins gens uppwaktning. — Fredagsförmiddagen besökte H. M. och H. K. H. först Fruntimmers-Samfundets flöjdftola, och sedan H. M. en längre stund besett de derstädes ut förda arbeten och låtit redogöra för arbetssåttet m. m. behagade H. M. förklara sig wilja wara Samfundets Beskyddarinna efter framl. H:s M:t Enkedrottning Des fideria, fom allt ifrån ftifteljen egnat detta Samfund fitt nådiga hägn och beskydd. Derjemte öfwerlemnade H. M. en gåfwa till Samfundet af 200 Rdr med nådigt löfte att årligen på samma dag en dylik summa skulle Trams gent bliiwa Samfundet tillställd. Såsom wedermåle af Sitt nådiga wälbehag öfwer den nitiska werksamhet, som Mll Wendell redan ådagalagt såsom lärarinna i denna slöjdskola, förärade H:s M:t henne ett dyrbart guldur med kedja. — Sedan derefter Clementar-Tärowerket och Cöllskapets D. B. W. botaniska trädgård blifwit tagne i ögnasigte samt H. M. yttrat nådiga loford öfwer den sistnämnda anläggningen besöktes Mullbärsplanteringarne för silkesodling, och togs återwägen genom de nya plans teringarna i palisaderna. Här täcktes H. M. uppehål: la fig en längre stund i samtal med Planteringss Gillets styrelse i nådiga uttryck erkännande Gillets wackra bemödanden och def werksamhet till befors drande af Ond lyftning i detta hänfeende famt behagade sedermera öfwerlemna till gillet en gåfwa af 1000 Ndr; hwarjemte H. M. behagade förklara fig såsom Beffyddars inna för Planteringssgillena såwäl i staden fom på landsds byggden. — Derpå besågs en del af ruinerna fåfom S:t Carin, S:t Lars, Helge Ands och S:t Nicolai samt Domkyrkan. S:t Carin fann H. M. utmärkt mwacker samt uppehöll fig der en längre stund, hwarefter Doms kyrkan besågs. Här uppstämdes af en chör af walda röster uti kapellet en messa under det H. M. besåg en del gamla grasstenar i kyrkogolfwet och några andra af kyrkans märkliga fornsaker. Wid besöket i Helge Ands ruin, besteg H. M. hwalfwet och såg ifrån denna höga punkt staden och dess omgifningar likasom det widsträckta hafwet i fjerran utbreda fig derunder. Sista besöket gäl de S:t MNicolaizkyrkans ruin, der en större mängd af das mer äfwensom sångare hade församlat fig. Här såwäl som på de öfriga ställena behagade H. M. samtala med de närwarande, samt uppehöll fig ganska länge med bes seendet af denna storartade fornlemning. Såsom cicerone uti ruinerna fungerade Lektorn Mag:r C. J. Bergman. — På eftermiddagen gjordes en utfärd åt landet öster om staden och besöktes de hwar för sig wackra egendos marne Rosendahl med Jacobaberg), Hallfreda, Stafwa och Munkebos m. fly — Lördagsförmiddagen tillbragtes på Lenna; — på eftermiddagen aftäcktes Oecarostenen. Kl. 5 då H. M. och H. K. H. ankom till fältet, der ännu twenne flaggor betäckte den på förmiddagen resta stenen, woro alla fyra bataljonerna af bewäringens befäl och underbefäl uppställda i linie framför stenen, och itäs ten de af framl. Konung Oecar erhållna 3:ne fanor af rödt siden med Gotlands sinnebild: lammet, samt bakom stenen Allmänna Sångföreningen med sin fana. Efter att hafwa passerat linien och af hwarje bataljon blifs wit helsad med lifliga hurrarop stannade H:s M:t wid stenen då i ögonblicket täckelset föll och fängförenins gen uppstämde Herrliga land och Så stark du ljus sets ridderiwakt, jamt öfwerlemnades till H. M. werser för tilljället författade af SG... Det enkla stenblocket, fås dant det blifvit brutit ur klippan, den högtidliga flunz dens allwar, den wackra anblicken, af en ganska stor truppstyrka, kanonernas dån, musikens och sångens toner, den stora menniskomassan af åskådare, den warma och soliga sommardagen samt Konung Oscars Enka och Dotter stående wid minnesstenens fot omgifwen af deras uppwaktande, allt detta utgjorde en anblick, fom fäferlis gen alldrig skall förgätas af hwarje fosterlandets män och synnerligast bewaras i hwarje tackjam Gotlands sons hjerta. Hos hwar och en som war närwarande, då den ädle, för allt godt och sant så warmhjertade Konung Oecar på denna plats tilldelade Gotländningarne deras första trenne fanor, hwilka för andra gången höjdes på jamma plats, fajt nu wid samma Konungo minneswård, hos hwar och en fom då och nu war närwarande måste tacksambetens och wördnadens rörelser lifligt kännas. Konung Oecar har sjelf hos hwarje Gotlänning rest sig en minneswård för all den kärlek och det synnerliga hägn han under fin regering beredt ön, hwilket han äfwen fys nes hafwa lemnat i i arf till öfriga medlemmarne af sin familj. Må derföre den nu resta minneswården tala till Gotlands folk såsom en sinnebild om en hjertegod, och om rätt, och sanning städse nitälskande landets fader! — Den omnämnda jtenen är af ohuggen kalksten och af oregelbunden form 10 alnar hög och 3 alnar bred neds till. Öfwerst är i upphöjdt arbete uthuggen en kunglig krona, hwarunder flår OSCAR IL 1854 i förgylda djupt inhnagna bokstäfäwer samt längre ned 23 22 — D?Dee 2, .