Gotlands tidning – 30 maj 1861, sida 2

(Insändt) Att Sitta Der De Bespottare Sitta. (Öfvers. fr. Eng. och Logun.) Den tredje och sista graden af ogudaktighet, är daatt sitta der de bespottare sittac, eller att le åt all religion och dygd. Detta är en höjd, eller rättare ett djup, af så djefvulsk egendomlighet, att blott få hinna dit, Det erfordras en dubbel portion af den helvetiske anden, och en långvarig öfning i ogudaktighetens mysterier för att blifva känslolös för hvarje begrepp af religion, af dygd och af heder; att bortkasta auktoriteten af natur, samvete och Gud; att öfverskrida den af både Gudomliga och menskliga lagar utstakade gräns, och att vilja rycka spiran ur handen på den Allsmägtige. Svårt som utförandet är, se vi det dock någon gång försökt. Vi hafve sett personer, som hafva berömt sig af sin skam, och skrytat öfver att vara lastfulla för lastens skull. Sådane karakterer ära missfoster eller vidunder i den moraliska verlden. Föreställom oss den ångest, den fasa, det elände, den förbannelse en sådan person måste uthärda, hvilken måste betrakta sig sjelf såsom i ett tillstånd af fiendskap både med himmel och jord; hvilken icke har något gladt minne från det förflutna, någon frid i det närvarande, eller något hopp för det tillkommande, hvilken måste betrakta sig sjelf såsom en ensam varelse i verlden; hvilken icke har någon vän ulom sig att gjuta balsam i den bittra bägare, han är dömd att dricka; hvilken icke har någon vän att (rösla sig, när öfver honom det icke finnes någon att hjelpa; och hvilken inom sig icke har