Gotlands tidning – 30 maj 1861, sida 2

liga underwisningsmetoden. Hwad hr Cramer beträffar, har man wäl temligen tydligt tyckt fig förmärka, att han till en wiss del eger böjelse för att ansluta fig till fons fervativa åsigter; men med den mer än wanligt wetens skapliga bildning hr C. besitter i förening med en fjelfz ständig, beslutsam, öppen och fördomsfri karakter samt mångårig lärareserfarenbet, borde icke kunna förenad det nu ådagalagda tänkesättet för bibehållande af fatcfesfors men och utanläran. Wåk öfweriygelfe, att liberala och tidsenliga åsigter wore art finna hos hr Bergman, gruns dar fig till en stor del på hans föregående publieistiska werksamhet. Gotlands Läns Tidning uppsattes af hr B. och wisade under loppet af fin nioåriga bana ofta en sjeliständighet, fom ide ffydde att ffarpt uttala ett befogat klander, Om detta äfwen någon gång måste riktas mot höga eller högsta wederbörande härstädes, få snart det rörde någon åtgärd, fom ide kunde at allmänna opinionen gils las. Dertill ådagalades någon gång en wiss seghet wid behandlingen af ämnen, fom det ålåg tidningen att frams hålla såsom gagneliga för fosterön, hwarigenom och fluts ligen wederbörandes uppmärksamhet twangs att fästas derwid samt rättelser oc) förbättringar åstadkommos. Den stora talang hwarmed tidningen redigerades tillwann den desiutom inom ön en förut icke uppnådd spridning, bästa bewijet för dess folkliga tendens, och utöfwade den också ett ganska stort inflytande härstädes, synnerligast bland allmogen. Att den begick ett misstag wid behandlingen af Hypothekofrågan, då denna förekom härstädes 1853, har tydligast på sednaste tiden wisat sig; men man will härleda orsaken mera deraf, dels att hr B. utgick från en wiss fattad princip om skuldsättningar i allmänhet och dels ar fruktan för allmogens bristande förmåga att funs na rätt anwända lånade penningar, än af någon bestämd åfigt om eljest skadliga följder af en hypothekå-förening för Gotland. Allmänna meningen angaf emellertid dens na tidning såsom en af de bäst redigerade i landsorten, och den åtnjöt derjöre, äfwen af olika tänkande, mycken aktmning. Tidningens tendens war afzjordt liberal, i detta ords wackraste betydelse, d. w. s., att folkets rått och bästa utgjorde städse föremålet för def werksamhet. Hwad fom nu blifvit anfördt angående de skäl, fom ligga till grund för påståendet, att man shade wäntat ett alldeles motsatt rotum af Lektorerne C. Cramer och C. J. Bergman, än det iom ar dem blifwit afgifwet i fate kesfrågan inför Consistorium, wåga wi angifwa fåfom öfwerwägande meningen härstädes. Och då dertill foms mer, att utmärkelser redan tilldelats trenne ledamöter af detta consistorium medelst Doctors-diplomer och Nords fljernesband, få borde man än mera haft skäl att wänta ett sådant utlåtande i nämnde fråga att det stått i hars moni med rikets ständers gjorda framställning, och således utwisande ett aktningsfullt iakttagande å consistorii sida af tidens kraf och fruktlösheten af att söka qwarhålla jolket i pietismens och ortodoxiens mörka ledband.