Gotlands tidning – 23 maj 1861, sida 2

Om obskurantism och pietism. J anledning af uppträdet i Elberfelds barnhus, som slutligen wisade sig endast wara bedrägeri, har tidningen 7Nya Dagligt Allehanda uti en serie af artiklar frams ställt några betraftelfer, äfwenledes föranledda af den i tids ningen LBäktaren yttrade klagan, att dessa tilldragelser i Elberfeld blifwit omtalade med hån och försmådelse, ehuru enligt W:s åsigt, de skola wa ra ett bewis på det andliga lifwets werklighet och till ett wittnesbörd emot otron. — N. D. A. yttrar bland annat följande, fom wi anse of böra reproducera till wåra läsares Begruns dande: Då Tåktaren till en början såger, att dylifa tills drageljer fom de ofwannämda ej få sällan förekommit å Swerige, om ock ej i lika stor skala, så torde detta wara en sanning, men en beklaglig sanning; och långt ifrån att, såsom W., önska att dylika företeelser ej måtte blifs wa allmänt kunniga, önska wi af allt hjerta, att alla dylika uppträden måtte ju förr desto hellre komma i ps pen dag, på det att icke obskurantismen och pietis: men ensamma måtte komma att taga dessa religiöfa rörvelfer om hand. Ty det är just dessa (obskuratismen och pietismen, eller med andra ord läferiet, fom, om de få ostördt husera, slutligen skola af hela samhället gös ra ett enda stort dårhus, der tandagnislan och fonvuls sioner komma att höra till ordningen för dagen och upps skattas wida högre ån en redlig och stilla wandel. Det är äfwen af detta skäl som wi anse frågan om enskilda stolors ställande under offentlig kontroll wara en fråga af allra högsta wigt, emedan wi ganska wäl fånna, att det finnes åtskilliga s. k. pensionsanstalter (och det i fjelf? wa hunvudftaden), der fanatiske och inskränkte lärare med all gewalt (och tywärr, ite utan framgång) söka åftads komma dylika konvulsiva mwäcteliet fom de Hår nämnda. 3 fitt nit att kullsiå det uppblåsta menniskoförnuftet och gifwa otron ett dödligt flag anför W. furu fom denna senare (otron) för några tiotal af år sedan trods de fig hafwa funnit, att hela den synliga mwerdsordnins gen war ett uppdraget urwerk, hwilket git efter oföräns derliga lagar, hwaruti något personligt ingripande ide war tänkbart eller möjligt, men att på senare tider föres teelser från en osynlig werld på ett alltför tydligt oh oförnekligt fårt uppenbarat sig i den synliga werlden och