Gotlands tidning – 23 maj 1861, sida 2

Juni. Wid samma silljälle redogjorde lord Russel för de underhandlingar, fom warit å bane angående de fyris ffa angelägenheternas framtida ordnande. Till en börs jan hade man welat sätta öfwer Syrien en generalgue vernör med ganska widsträckt makt och med en kristen guvernör på Libanon under sig. Men Porten hade satt sig emot detta förslag, emedan en sådan regering i Syrien kunde komma att, liksom förut den egyptiska, göra fig få godt fom oberoende. Då föreslogo fommiss sarierne tilljättande af tre kamaikaner, en för maronis terue, en för druserne och en för grekerne, men detta förflag syntes för swårt att werkställa och öfwergafs. Det förslag fom wunnit mesta bifallet går ut på att tills sätta en kristen guvernör på Libanon med tvenne paschar under fig. Detta förslag har antagits af kommissarierne, dock med en meningåftiljaftighet angående den frågan, huruwida den kristne guvernören skulle wara en infödd man eller ej. Fyra fommifarier wille att han skulle wara en inföding, men Englands kommissarie, lord Dufs ferin, ansåg att en sådan skulle bibehålla alltför mycket af de syriste kristnes groll mot muhamedanerne, och lord Russel förklarade sig dela samma jarhåga. Wid samma tilljälle kom äfwen frågan om Benetien på tal i engelska underhuset, hwarwid lord Russel ytts rade, att Osterrike icke fan på längden bibehålla detta land, och han lät förstå att denna frågas lösning icke länge skulle låta wänta på fig. Jndependance belge tror sig weta, att följande förslag till uppgörelse är wäckt af Frankrike och England och har utsigter för fig. Ds: sterrike skulle afftå Venetien till Vietor Emannel mot en penningeersättning af 200 millioner francs samt mot ers hållande af Bosnien, Herzegowina och det turkiska Kroas tien, fom sultanen skulle afträda, likaledes mot en ers sättning af 200 millioner, dem äfwen Italien skulle bes tala. — Emellertid skulle England sedermera hafwa börs jat tweka att förorda förslaget. Ett annat rykte winner alltmer i styrka, det nemlis gen, att den romerska besättningen kommer att inom fort bestå till hälften af piemonteser, hwarefter fransmännen småningom skola Helt och hållet dragas derifrån, derest den sardinska regeringen förbinder fig att icke kränka påfwens återstående werldsliga område. På samma gång skulle äfs wen Frankrike erkänna det nya konungariket Jtalien. Också synes den meningen göra sig alltmer gällande uti Jtalien, att lugnets återställande i rikets södra delar är en omöjlighet så länge icke den gemensamma regeringen fått sitt säte i Rom, från hwilken stad Frans I forts farande synes underblåsa oron. Den sardinska regerins gen skall hafwa beslutit att till södra Jtalien skicka alla sina disponibla trupper för att med makt undertrycka de bourbonistiska oordningarna derstädes. Då Mincios stränder derigenom skulle blifwa blottade mot ett öfterris kiskt inbrott, skall Frankrikes regering hafwa förklarat fig weta, att Osterrike ide will anfalla, men om det anfölle, kunde Jtalien wara förwissad om Frankrikes understöd. — Från Nordamerika erfar man, att Washington bör funna anses wara utan fara, sedan Maryland ställt trupper till unionsregeringens förfogande och unionen winner allt större anhang äfwen inom Maryland. Flere representanter derstädes lära blifwit Hotade med hängning, derest de rösta för statens utträdande ur unionen. — Franska eidningen Pays7 meddelar följande: Ins rikesministern har beslutat att swenska och norska unders såter skola tillåtas inträda på och beresa franska området, utan att behöfwa uppwisa pass, blott de angifwa fin nas tionalitet. Franske resande, fom ämna fig til Swerige eller Norrige, funna resa från Frankrike och dit åters wända på inrikes pass, hwilket ej behöfwer wiseras af diplomatiska ombud.