Gotlands tidning – 2 maj 1861, sida 3

Hwarjehanda. — En obehaglig upplysning. (Ur Aftonbladet). En engelsk misslonär Fredirt Dodostone berättar om fin antomst till det inte af nva Zeeland belägna missitonsstationer föls jande: Min nakna menighet mottog mig med stor wänligbet och förde mig til det obebodda misstonshuset. Jag frågade sörundrad efter Jar Mevnholds, den uppoffrande hedninga-apostel, fom jag skulle bistå t hans swåra fall. Wudarne wisade mig då bort till en stor bakugn, bwatesl en gammal man tog till ordet och fade: Fader Renole tujagade skräck för belwetet hos oss och då han icke på något sätt kunde förmås, att upphöra dermed och mi icke mer mille höra talas om hang helwete, kastade mi honom i ugnen där, somt stekte och åto upp honom. (Ett skarpt mes mento för efterträdaren.) — En predikant — förmodligen för många många år sedan — beskrer delwetet med dess brinnande swafwelsjö m. m. få nega, att en åcörore på tillsrågnan om bur prästen predikat; swarade: Åb! han talade för of om helwetet få utförligt, fom om ban ban wipats där minst tio år. — iillitärsnäsa i borgerliga lifwet. En ung gardeslöjtnant, i bhwars ådror flyter det lifliga franska blodet, fatt med några kamrater på ett mycket besökt Sweis peri en af dagarne och ordade widt och bredt om bwarjes banda jaker, på ett sätt, fom wisade, att han alls icke begrep dem. En af regementobejälet wid ett annat gardesa regemente åhörde en lång stund den unge löjtnantens radoterier; men steg slytligen upp och gick fram till honom samt frågade artigt: Tillåter grefwen, att jag ger ett råd?7 — ÅJa jag tackar! — Men rådet är förenadt med någon liten depena? — Gör ingenting, br Major 3 jag fer ej på foftuaden. — YIVar då så god min herre och köp er i närmaste kroddbod en swamp samt torka er bakom öronen! — Den lifliga fransyska tungan blef lik: fom förlamad och löjtnanten stum fom en fisk.