Gotlands tidning – 5 april 1861, sida 3

Om jagt och fridlyst willebråd. Nedanstående, af en känd penna, hemte wi ur G. L. n. T. N:o 13 och meddele wåra läsare, på det att detta wigtiga ämne måtte så allmänt som möjligt behjertas, synnerligast af allmogen, hwilken under sednaste tiden på ett högst oförståndigt sätt bidragit att förstöra den wackra jagt fom fordom och icke för längesedan sanns på Oots land. — För någon tid fedan mottogo wi till införande i tidningen en angifwelfe om brott emot Jagistadgan, begångna af en Segerskytt och ledamot i Jägare: Gillet, men då uppgiften war anonom, kunde wi icke införa jamma. Finnes bewis att tillgå, få bör ide någon uns dandraga fig att wederbörligen angifwa den brottolige, utan är det hwar och ens pligt att, försåwidt man deri är på ett eller annat sätt intresserad, noga fe till att. Jagtstadgan efterlefwes. — Den åberopade artikeln flus tar sålunda: -Om willebrådet rätt wårdades, skulle här på Gotland, fom tnapt har något roidjur, bli den wackraste och indrägtigafte jagt i notra Euroba. Men då fule och alt s. t. bättre folk, husbönder och målsmän fe till, att icke deras barn och tjenare enyttigt och under förbuden tid finge stöta de jagtbara djuren, röiwa foglarnas ägg och om wintern plocka bort hwar enda rapphöna, ja stundom med kronans gewär förfölja aden, fkräcan. Åwötten, m. fl, soränga hwarenda liten ourlek hwar den befinnes, oh slå ibjäl haffjädrade and-ungar somt slutligen belt fräckt och mot tydlig tag offentligen till salu utbjuda rofwet. Att en bonde i Mästerby nyligen blifwit pliktfälld för brott mot Jagt-stadgan, är en helsosam warning för dylika lagbrott. Särskildt önska mi härwid, att wåra älskwärda och försåndiga fruar och husmödrar alldrig måtte tillåta, det något förbudet willebräd intomme i deras töt. då de ju funna bli antlagade till och med af fitt eget tjenftefolk! Wertsamt more